sjömanshustrun.blogg.se

Eftersom jag är ett Håkan-fan var jag så rädd för att bli besviken på filmen. Jag gick in med låga förväntningar för att slippa känna att de slösade bort en massa bra musik och text. Men åh vad ful-fin den var! En massa Göteborgsnostalgi blandat med musiken och texterna. Jag grät floder så klart och fick försöka hålla inne både hulkningarna och sing-a-long-känslorna som kom över mig hela tiden, för att inte störa de andra i salongen. Till mitt försvar så snyftade även mina sällskapsdamer, Linda och Hanna. Utan att avslöja för mycket, så är den uppbyggd kring "En midsommarnattsdröm" och både låtar, textrader och andra referenser är invävda. Så klart är det ju låtarna som bär hela historien och den hade säkert varit tunn om man separerat dessa. Men det behöver man ju inte fundera på utan kan bara helt gå in i känslan med hjälp av musiken. Jag vill se den igen! Nu sitter jag och efterfestar med te och en Hellström-playlist som dånar genom hela huset!