sjömanshustrun.blogg.se

Igår piffade de två vuxna i huset till sig och begav sig in till stan för att käka middag och gå på en föreställning. Barnen var hos Michaels syster och även farmor var där och stöttade vid första barnvaktsstunden för Penny.

 

Vilken konstig känsla det var att lämna henne! Vi har ju suttit ihop nu i 2-3 månader och plötsligt ska jag vara ifrån henne så många timmar. Jag trodde det skulle vara lättare med tanke på att jag, tyvärr, är van att vara ifrån Elsalie och att jag varit ensam i en månad och verkligen behöver få pausa från det totala ansvaret. Men icke! Redan i Sandsjöbacka frågade jag Michael om det var för tidigt att skicka ett "hur går det"-sms. Liiiite tidigt, tyckte han, men undrade samtidigt om de verkligen hade koll på Penny nu när vi lämnade henne sovandes i vagnen ute. Jag menar, det är ju inte så att de hela tiden tittar ut genom fönstret....

Det var dock mycket rutinerade barnvakter som skickade ett "allt går toppen"-mms ett par timmar senare. Skönt! De där sms:en är guld värda.

 

Hur gick daten då? Jo, vi käkade god mat på Stearin och såg underbara Peter Apelgren och Anna Mannheimers föreställning Kids. Och jag tror att vi pratade en hel del annat än barnen.

 

Det var väldigt behövligt att få komma ut och lufta sig lite och att få göra sig fina inför varandra. Tydligen inte så ofta jag fixar till mig nu för tiden, med tanke på kommentarerna jag fick. Hos Cecilia fick jag svallande komplimanger av barnvakterna och när vi kom hem och borstade tänderna utspelade sig följande konversation:

 

C: - Oj, jag ser annorlunda ut idag (funderade på om den bakåtdragna luggen eller sminkningen var det som gjorde något annat med ansiktet)

M: -Ja, du är vacker! (Hm, tydligen till skillnad mot hur jag brukar se ut då...)