sjömanshustrun.blogg.se

Vi måste snacka det här med hormonåterställning efter graviditet. När tar det slut?!

 

Efter att jag slutat pumpa så fullkomligt rasar håret av mig. Överallt hittar jag långa, blonda hårstrån. I mat, på Pennys leksaker, i Michaels strumpor, i Penny mun...Så äckligt! Och då ska vi inte ens diskutera golvbrunnen i duschen

 

I dag när vi åkte på middag till Erik och Pernilla fick jag försöka undvika hårbollsattack mot deras hem genom att sätta upp håret.

 

Varför är det alltid så fantastiskt att komma hem, hur bra man än haft det på resan?

 

Bergen var verkligen mysigt. Det var kul med miljöombyte, att få träffa Arleheds och se deras söta bebis, att hänga på hotell, äta god sashimi och hänga med familjen.

 

Jag är så glad att vi bestämde oss för att följa med Michael. Trots ångesten att lämna bort Elsalie. Det var ju ändå mina dagar, för imorgon kommer hennes pappa hem. Men jag vet ju att hon haft det mycket roligare hos farmor.

 

Hon har fått rida och hälsa på sin gamla förskola. Men ändå skaver det ju så klart att jag offrade två Elsaliedagar.

 

Men, men vi får ladda tills hon kommer igen nästa vecka.

 

Tur att farmor skickar bilder!

 

 

Vilken härlig dag jag och Penny har haft! Vi mötte upp Linea och Edvald på morgonen och fick sedan en ordentlig rundtur i Bergen. Det är verkligen sant som alla säger, Bergen är så fint och mysigt. Det känns så otroligt norskt också med alla de sju omringande fjällen.

 

Den här gången chockade jag mig själv och fotade faktiskt när vi kommit upp på Flöjen (ena fjället). Så klart inga bra foton, men jag fotade i alla fall (Ok, Linea tog två av bilderna åt mig)!

Det är mycket första gången för Penny nu. Första flygresan, första utlandsbytta blöjan, första bussturen, första hotellspyan...osv

 

Vi har tagit oss ända till Bergen eftersom Michael ska gå en kurs här. På Landvetter mötte vi mina föräldrar som skulle på en liite längre och liiiiite varmare resa till Karibien. Men men, vad är väl en bal på slottet? Norge är ju jättevackert...och kallt...men vackert!

 

Vi mellanlandade i Köpenhamn och Michael fick byta blöja på en incheckningsdisk.

Nä, om vi skulle ta och göra kväll här på hotellet då!

Den otroliga starka saknad efter barnen som överföll mig i lördags, helt galen! Det gick inte att värja sig. Hur mycket jag än ville unna mig en shoppingrunda på stan, som grädde på moset efter hotellvistelsen, så ville jag bara åka hem. Hem och sniffa på familjen.

 

Det blev ju inte bättre när Michael skickade bilder som dessa från morgonbadet.

Och tv-myset.

 

Smart av honom, svagt av mig. Jag som var så kaxig när jag åkte.

För andra dagen i rad har jag övergett man och barn för att roa mig på annan ort. Igår bokcirkel hos Anette i Eklanda och idag Radison Blu Riverside hotell med Nina. Living the dream!

 

Vi har tränat, bubblat, druckit skumpa, drink, ätit fantastisk middag, käkat godis och pratat, pratat , pratat. Så underbart!! 

 

Nu nu är vi dock fullproppade av mat, gasiga och ska dela en 160-säng. Får se om det är lika underbart i natt.

Tjoho! Idag på föräldragruppen blev jag inbjuden till lunchträff på torsdag med fyra andra mammor (som känner varandra). Dvs jag blev extra tillfrågad!

 

Kul! Det var ju mitt mål med föräldragruppen att hitta några att hänga med här i Onsala eftersom jag inte känner någon. Det härliga med föräldragruppen är att alla dessutom verkar så normala. Inte konstiga alls. Helt chockerande! I Elsalies föräldragrupp trivdes jag inte alls. Där var alla av "det fina folket" och jag kände mig som kusinen från landet som bara pratade om bajs istället för märkeskläder. Så nu ser jag fram emot torsdag då jag ska sköta mig alldeles exemplariskt för att nästla mig in i gänget. Önska mig lycka till!

Ursäkta mitt extremt dåliga bloggande, men Mr Aktivitet är hemma och tiden går så otroligt fort.

 

Igår satt vi och planerade resterande 3 veckor av Michaels hemmatid och insåg att vi i princip har något inplanerat varje dag. Varför blir det alltid så? Jag tänker jämt att när han kommer hem då ska vi minsann bara mysa och ta det lugnt men istället gör vi saker hela tiden och jag är ganska trött när mina ensamveckor närmar sig. Detta är ju för att jag är en mycket tröttare människa än honom. Jag behöver ta det lugnt. Han har litet sömnbehov och är ganska rastlös. 

 

I alla fall, igår fixade vi pass till trefjärdedelar av familjen. Elsalie måste vänta på påskrift av sin pappa. På söndag drar vi till Bergen (inte för att Norgeresa kräver pass men tanken slog oss att vi borde uppdatera våra pass i tid) eftersom Michael ska på en tvådagarskurs och jag kände inte för att familjen skulle vara splittrad mer nu, så vi hänger på. Jag har ju dessutom aldrig varit i Bergen, så det blir härligt. Pennys första flygresa.

 

På eftermiddagen var det dags för Elsalies plask och lek i simhallen. Hur lyckas jag, simhallshataren, att glatt utan att tveka, anmäla båda mina barn till simskola? Elsalie gör dock stora framsteg i huvuddopp, så jag antar att det är värt det.

Om du vill skratta, gråta och gå sönder lite över hur långt en förälder kan gå för sitt barn...

 

Igår slog vi till med date night. Mormor och morfar kom och hängde med barnen medan jag och Michael smet in till Göteborg för att gå på P3 guld-galan.

 

Vi käkade på Dinner 22 och njöt otroligt mycket av att bara få vara vuxna, äta och prata utan avbrott. Jag tittade storögt på alla människor på stan. På stadslivet som fortfarande verkar pågå...

 

Väl hemma sov båda barnen samt morfar. Mormor satt uppe och väntade trots att det blivit lite trist när morfar råkat trycka på lite för många knappar på tv-kontrollen och inget funkade. Morfar klarade inte av frånvaron av tvn, så han gick och lade sig tidigt och lyckades därmed håva in 10 sköna sovtimmar. Det kostar på att vara barnvakt.

 

Idag har det byggts snökoja och åkts snowracer. Jag städade upp huset, vi fick till en liten hemmaträningsstund och åt mysmiddag framför Landet runt. Livet på en pinne!

 

 

Igår lekte vi romantisk komedi här i snön. Hela familjen var ute och tumlade runt i vår lilla pulkabacke på tomten. Penny sov i vagnen, Elsalie gjorde snöänglar (flera 1000, mamma!) och vi byggde snölykta.

 

Utan kramsnö var ju dock bygget ett smärre helsike att få till och efter flera ras var jag redo att ge upp. Michael kämpade dock på och gjorde klart. Perfekt, eftersom vi fick spontangäster på kvällen. Då såg vi sådär perfekt Facebookiga ut med en brinnande ljuslykta utanför dörren. Win!

 

Det är väl inte mer än rätt efter alla gnäll- och tyck-synd-om-mig-inlägg att jag postar hur en helt fantastisk dag ser ut när sjömannen är hemma.

 

Elsalie vaknade redan vid 6 i morse och kom till oss för att mysa och framförallt kolla om Michael var redo för lek. I cirka 15 min kunde han få mysa men fick sedan masa sig upp. Jag och Penny låg kvar till kvart i 8.

 

Efter frukost och familjesamling i soffan, skjutsade jag E till förskolan. Åh den lyxen att bara ha med sig henne. Inte en bebis som ska in och ut ur bil och förskola.

 

När jag kom hem var Penny trött och vi slängde på oss träningskläder, promenerade till gymmet, köpte kort och tränade. Visst, Penny sov inte hela tiden, som vi hade tänkt oss, men hon låg nöjd bredvid och kikade på oss när vi gymmade.

 

Efter gymmet svängde vi förbi pensionatet som ligger på vägen hem, för lunch. Soppa, pannkakor och kakbuffe. Sedan promenad hem.

 

Farmor Lotta kom på besök med fyramånaderspresent. Vi hämtade E igen, testade smakportion av potatis till P, Michael gjorde pasta och köttfärssås.

 

Efter middagen har vi intagit soffan igen, inspelat avsnitt av På spåret och myssss.

 

Ni ser, vårt dagdrivarliv är fantastiskt!

...är kardborre! Jag som klänningsälskare har ju alltid strumpbyxor och det rimmar så fruktansvärt kass med alla dessa barnkläder, barnskor och vagnöverdrag fyllda av kardborreband. Jag är ständigt nopprig på eller får maskor som går. Det är jag jävligt trött på!

 

Fast det kanske stämmer väl in med min person att ha lite sunkiga strumpbyxor. Jag är ju en sådan där som ser fin och iordning ut på håll, men när man tittar nära så är allt lite skevt. Jag har klänning, men med noppriga strumpbyxor till. Jag är sminkad, men maskaran lämnar prickar på ögonlocken och pudret är lite klumpat här och där. Jag har gjort flätor, men håret är så flottigt att det är ju bara uppsatt som jag kommer undan med det...osv, Ni fattar. Men en dag så ska jag sluta vara så slarvig och hafsig. En dag. Efter att barnen flyttat hemifrån, då ska ni få se. Då ska jag sluta gå till jobbet i tandkrämsfläckiga kläder.

Så idag kom äntligen snön till Onsala, även om det var lite skralt och försvann fort.

 

Elsalie blev dock eld och lågor och på väg till förskolan smiddes stora planer. Hon bestämde att vi skulle bygga hela familjen som snögubbar.

 

Eftersom det var så ont om snö fick jag styra in henne på tanken om att vi fick ta en gubbe i taget efter snötillgång. Så idag började vi med Penny.

 

Notera nappen och de långa hårtestarna. Fortsättning följer antar jag...

Svårt det där. Tv-serier bygger ju ändå kring något problem eller komplext liv. Svårt att göra en serie där karaktärerna bara har det bra. 

 

Visst, jag vill ha Carries garderob (SATC) men absolut inte hennes skitliv där hon hela tiden trånar efter en opålitlig skitstövel.

 

Nä, jag får nog välja efter devisen "lite roar den dumme" och välja Joey (vänner), han verkar ju oftast tycka att livet är toppen.

 

Bubblare: om man får välja reality så blir det lätt någon av domarna i Sveriges mästerkock eller hela Sverige bakar. Tänk att få provsmaka allt det där!

Medan jag körde lite övningar framför tv:n så passade även Penny på att stärka musklerna. Just den här övningen kan hon rekommendera, den heter Nakenrull till höger.

 

Så lite som jag tittar på tv nu har jag ju aldrig gjort. Jag som trodde att jag skulle hänga hela kvällarna framför burken, men inte. Istället ligger jag tyst som en mus bredvid Penny och försöker att andas i takt. Långsamt, långsamt och sövande.

 

Så jag fantiserar mycket om tv, om olika serier jag skulle vilja se men absolut inte har tid med. Jag spelar in en del på vår inspelningsbara digitalbox, men ser cirka 1 program om dagen upphackat i 10min-sekvenser. Men vilken grej det ändå är att kunna spela in allt så smidigt! Så mitt tips får vara inspelningsbar digitalbox, skaffa dig det!

Med en inställd lunchdate pga sjukdom började dagen lite trist. Men man kanske inte får ha roligt varje dag. I fredags hängde jag ju hos Hanna och igår lunchade jag med Sandra. Någon måtta får det väl ändå vara tydligen.

 

Jag fick istället plocka undan det sista som var kvar av julen, promenera lite, lyssna på podcaster, bada Penny och slappa. Inte så dumt det heller.

 

Nu längtar vi efter Elsalie, som kommer imorgon och Michael, som förhoppningsvis kommer på onsdag. Det ser ut som om vi överlevt den här ensamma månaden också!

Idag har jag varit och besökt min barndomsbästis, Emil. Så kul att äntligen ses! Vi stöter ihop cirka en gång om året (oftast på jul)och lovar då alltid att vi ska försöka ses snart. 

 

Vi växte upp i husen bredvid varandra i Vänga. Jag var ju den enda 80:an i byn och han en av få 81:or, så vilken tur att vi gillade varandra! Åh vad vi har lekt, lyssnat på musik och hängt som barn och jag har så mycket fina minnen.

 

Emil är något så fantastiskt som en dj:ande brandman. Han är lång, vältränad, snygg, rolig och snäll. Faktiskt så snäll att han i flera år i rad fick skolans pris för "bästa kompis". Ni hör ju, lite väl perfekt, men då kan jag glädja er med att han också är vegetarian och hundälskare. Även solen har sina fläckar...

 

Han och hans sambo, Karolina, ska på en massa roliga resor i vår; skidåkning i Japan, slappande i Venezuela, vandrande i Peru, hängande i Rom....jag blev så avundsjuk. Vill också ut och resa. Sagt och gjort, i slutet av januari åker den här lilla familjen på en liten tripp. Ok, inget Venezuela direkt, men vi hänger på Michael till Bergen, där han ska på kurs i några dagar. Det blir nog fint det med!

Åh alla dessa dåliga vanor. Här borde jag kanske svara sockerbehovet, att stanna uppe för sent på kvällen, stökigheten mm, listan är lång.

 

Men det jag stör mig allra mest på är att jag är en otroligt dålig vinnare. Ingen bra förlorare heller förvisso, men en usel vinnare.

 

Jag ÄLSKAR att ha rätt. Jag njuter av att vinna diskussioner och påpeka faktafel. Men det stannar inte där. Jag vill gärna hånad lite. Fortsätta prata om det och gotta mig i det. Så otroligt osympatiskt och jag önskar att jag kunde hejda mig.

Det kanske får bli mitt nyårslöfte, att bli en mer ödmjuk vinnare. Det finns ju trots allt personer som vägrar att spela sällskapsspel med mig...

Vårt lilla Penntroll är en riktig kräkbebis. Spyorna haglar här hemma och det är tur att tvätta är lite av min hobby (alltså på allvar, det är det).

 

Dagens nerspydda saker:

- min klocka

- två av kuddarna i min säng

- en babysitter

- en lekfilt

- en ipad

- en sko

- en blomkruka (note to self, ta inte med Penny när du vattnar)

 

Då har jag inte ens nämnt alla mina och hennes kläder som också drabbats.

Vilken konstig rubrik! Men sedan är det ju inte jag som skrivit listan för bloggutmaningen, så det är ju bara att hänga på.

Jag har dock två problem; jag är inte så bra på författare generellt (mycket bättre på boktitlar) och sedan vill jag ju vara fysiskt attraherad när jag hånglar och hur många författare kan jag utseendet på?

 

Jag kämpar här...hittills poppar liksom bara Leif GW Persson och Björn Ranelid upp...väldigt obehagligt. Jens Lapidus är ju vacker, men inte min typ...hm, det får kanske bli Ronnie Sandahl eller Jonas Hassan Khemiri?

 

Äsch, mitt svar får nog ändå bli en ung Ulf Lundell ändå.

 

Just nu är det lite kärvt med bokläsandet. Jag är med i en bokcirkel så jag försöker ändå hinna med de böckerna vi kör där, men för att ha varit en person som läst en bok i veckan så är det just nu otroligt torftigt.

 

Mitt tips får bli ett seriealbum istället. Serier hinner man ju ändå läsa, det är ju oftast bara en ruta. Här är min favorit, älskade Larson.

 

Idag har vi krämat ur det sista av julledigheten. Först fick vi besök av Åsa och Olle. Olle är bara cirka två veckor äldre än Elsalie och Åsa är min kollega. Så vi gick och vaggade ihop på jobbet under 2009.

 

Det var så mysigt att ses och jag tycker nog ändå att vi fick några meningar utbytta mellan barnens önskemål om uppmärksamhet. Ibland känns det som om dagarna är fyllda till bredden av att hitta på avledningsmanövrar för Elsalie så att jag kan få avsluta något. 

 

Efter lunch var det dags att packa in flickorna i bilen och åka till svärmor, där Penny fick stanna en stund medan jag och Elsie roade oss. Vi gick på bio och såg Emil och Ida i Lönneberga. Jättemysigt, även om jag nickade till ett par gånger. Den var fint tecknad, Astrids röst var med och det var de mindre kända historierna som avhandlades.

 

Det var skönt att få komma iväg ensam med stora tjejen ett tag och kunna ge henne full uppmärksamhet. Hon har ju fått stå tillbaka under de här fyra månaderna, särskilt när Michael är borta. Och hon protesterar ju så klart. Revolterar lite. Så det kändes väldigt bra att sitta där på bion och hålla hennes hand. Att lyssna klart på allt hon ville säga i bilen och bara vara där. Imorgon skall hon till sin pappa i en vecka, så det var skönt att få göra det här just idag.

Popcorn! Utan tvekan. Ser ni vad det här är:

 

Det är världens bästa popcorngryta. Med den här poppar jag perfekta, fluffiga, vita popcorn med max 10 restmajskorn kvar.

Jag bytte till mig den här av min kompis Anna mot en videospelare ( en hyfsat ny skall tilläggas) och jag har aldrig ångrat det! I perioder i mitt liv har den använts varje dag.

 

Jag kommer från en popcornfamilj där vi ofta poppade en egen skål till varje familjemedlem under fredagsmyset. När jag flyttade hemifrån så försökte jag få med mig grytan, men fick kalla handen. Som tur var flyttade jag ihop med Anna och hennes gryta. Resten är ju historia...

 

Så tack Anna för att du lät mig ta över grytan. Jag är dig evigt skyldig.

Att dyka! Jag lider lite av att inte kunna dyka. Inte för att jag är någon vidare badare, tvärtom jag är ju en badkruka av rang. Men de få gånger jag verkligen ska till och väta ner mig så hade det ju varit så tjusigt att göra ett snyggt dyk från klippan istället för att hasa sig i från någon stege eller långsamt vandra i från strandkanten. 

 

Jag vet inte vad som gick fel i min barndom, när alla andra lärde sig. Jag minns ju att man övade, typ ramlade sittandes i från bryggan, men det blev aldrig något. Kanske var det att jag var öronbarn med badmössa, fetvadd och allt vad det innebär, kanske var det att jag hade svårt att släppa kontrollen (man kastar ju sig ändå med huvudet före!) eller så är det helt enkelt så att jag inte ens då hade en enda smula akrobatik i kroppen? Trist är det i alla fall. Badkruka OCH fulbadare. Elsalie och Penny kommer skämmas ihjäl under tonåren.

Nu är det ju så att min svank är upptagen. Japp, otroligt fräcka japanska tecken pryder början på häcken. Balans betyder de och de var såååå coola år 2000, så det så!

 

Nu tänker jag inte så mycket på dem. Blir mest påmind av barn som undrar varför jag får lova att rita på ryggen när de inte får rita på sina armar. Det blir svettigt för mig att avråda från tatuering när Elsalie kommer komma dragandes med någon tribal hon vill ha.

 

I alla fall, nu handlar ju rubriken om vad jag skulle tatuera in. Då blir det nog Pelle Carlbergs låt som skulle hamna där:

Even a broken clock has right, two times a day

 

 

 

För att kicka igång bloggen lite under januari så tänkte jag hoppa på en bloggutmaning som jag hittade hos bloggen Onekligen. Hon har listat en rubrik per dag för hela månaden och jag ligger ju redan efter.

Här är hela listan:

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Vi kan verkligen gå flera dagar hemma utan att träffa någon, ibland är det skönt och ibland är det ensamt. Elsalie tycker nästan alltid att det är tråkigt.

 

Igår blev det dock full pott när vi fick inte mindre än tre besök! Pennys farmor tog en runda med vagnen och fikade lite, Evvis och Carl kikade in på väg ner till spabesök i Varberg och sedan kom Hanna och Ebba på lunch och lek.

 

Igår hade jag en väldigt lyckad läggning av Penntrollet.

Peppar, peppar så har jag kanske hittat en nyckel för att slippa hänga i sovrummet hela kvällen. Penny tar god tid på sig att komma in i djupsömn och hon somnar helst nära.

 

Så jag låg hos henne en timme, mellan 20 och 21, trots att hon somnade efter cirka 10 min. Jag fick stoppa in nappen ett par gånger och lägga handen på henne då och då när hon rörde sig. Efter en timme stensov hon....ända till 5.20, käkade och somnade sedan om till 7.30. Inte illa va?

 

Så ikväll kör vi samma grej och hoppas på att kunna förkorta timmen. Sedan inser jag ju att jag skapar en dålig vana med att hon får ligga i vår säng, men men jag måste få allt att funka under den tiden Michael är borta.

 

Under tiden får jag sådana här bilder från sjömannen. 

Så sjukt nöjd! Har lyckats uteträna medan Penny sov. UTETRÄNA!! Jag som är en lat innefis. 

 

Jag körde ett cirkelträningspass. Elsalie hängde på första cirkeln och när hon tröttnade lekte hon i lekstugan istället. Hon gjorde glass, godis och pannkakor till mig. Antagligen blev hon rädd för den otroligt hälsosamma mamman och var tvungen att återställa balansen...