sjömanshustrun.blogg.se

Detta är godisperfektion!

 

 Väl hemma blev den lämnad åt sitt öde som vilket fyllehångel som helst. Penny har gått vidare.

Gamla hederliga leksaker är ju ändå fantastiska. Nu har Penny lekt konstant med min och brorsans gamla Brio-järnväg ända sedan i tisdags när pappa kom med den.

 

Har ni också det så här i speceriskåpet? 

Åh jag blir så glad när jag ser den här bilden, disken från gårdagen:

 

Idag kom jag och Åsa ut på en härlig löprunda i Änggårdsbergen under lunchen. Det var faktiskt ren och skär njutning att få plöja fram i höstlöven och de två första kilometrarna med bara stigning uppför, glömdes snabbt av när det planade ut på toppen, vi fick springa runt i höstskogen.

Löparbilder blir inte vackra, men jag blir ändå glad när jag ser detta:

 

Ibland så...idag påbörjade jag och stora tjejen ett projekt. Tanken är att vi ska sy en prinsessklänning ur den här boken:

 

Elsalie fick den av extrafarmor Lotta för ett tag sedan och vi har bläddrat många gånger i den. Jag tror ju alltid att jag kan sy bättre än vad jag kan och idag gav vi oss på följande mönster:

 

Tanken är väl att det ska bli något liknande den här, fast av tygbitar vi hittat här hemma.

 

Så vi har klipp sönder gardiner, påslakan och ett draperi. Tvättstugan sjuder av aktivitet och vi har verkligen haft det jättemysigt. Jag nålar, hon klipper och medan jag styr symaskinen så trampar hon på pedalen.

 

Nu kan det ju dock vara så att boken är skriven för folk som faktiskt kan sy och jag får googla uttryck hela tiden. Det här med att sy rynkstygn för att få till en ordentlig puffärm var ju visst inte någon lek. Hm, vi har knappt hunnit halvvägs idag och måste dessutom köpa en dragkedja för att få ihop den men jag börjar redan oroa mig lite att det inte kommer gå att avsluta projektet pga bristande kunskap. Det är ju det sista momentet som verkar roligast när man kan dekorera den med band, pärlor och brodyr. Som sagt, jag har ju tagit mig väldigt mycket vatten över huvudet så håll tummarna att jag inte gör Elsalie besviken.

Lördag och jag är så otroligt sugen på godis. Perfekt, jag behöver ju inte ens smussla för barnen.

 

Efter Pennys gymnastik skickade jag iväg Elsalie för att handla smågodis på gatans godisaffär. En hel hundralapp fick hon med sig för säkerhets skull och jag gav henne inga förmaningar om att bara ta en liten, lagom påse. Tvärtom, jag påminde henne två gånger om att det ska räcka till Penny och mamma också..,

 

Så när hon kom tillbaka igen rann snålvattnet till och jag i princip slet påsen ur händerna på henne....antiklimax! Hon har verkligen handlat en liten, lagom påse. Faaan! Hon lämnar ordentligt tillbaka 82kr och tar en (en!) godis.

 

De följande timmarna för jag en hård kamp med mig själv. Jag vill ju bara trycka i mig godiset, men inser att de där ynka bitarna i påsen ju skall räcka till barnen också...Så jag i princip, matar dem med godis för att själv kunna äta, regeln är en till Penny, en till Elsalie och två till mig. Inte min finaste mammastund.

 

Så tar påsen slut orimligt tidigt. Då kanske man kan tro att jag skärper mig lite och inser att nog var bra för mig. Men nejdå, då börjar jag tjata på Elsalie att gå och köpa mer. Jag vill nämligen inte ta med Penny dit pga tvååringskänslor ihop med ett rum fyllt av godislådor är så otroligt jobbigt.

Elsalie säger då lite trött att:

- Mamma, jag tror nog att det räcker med godis idag.

Faan!

 

Hon ångrar sig sedan dock framåt kvällen och jag får min fix. Vilket lågvattenmärke det var idag. Att min måttliga dotter skall bete sig så vuxet vid helt fel tillfälle.

 

Men mellan godisvarven hängde vi i trädgården och kastade frisbee.

 

Efter vår fantastiska dag så trodde jag att jag laddat upp mig, att min tålamodspott var fylld. Men tänk så lite som kan rubba mig.

 

Penny råkade slänga ut ett helt fyllt glas med hallonsmoothie. I ett fyllt glas ryms mycket smoothie... Jag torkade och torkade medan Penny sprang runt i kladdet och roade sig med att kasta valfria saker i pölen, som tex fjärrkontroll, frukt, teckningar, spelpjäser, sin egen tröja....Frustrationen växte och jag fick bita ihop. 

 

Efter mycket torkande tyckte jag ändå att situationen var under kontroll och återgick till matlagningen jag påbörjat tidigare. Då upptäckte jag detta:

 

Vilken härlig dag det blev idag! Perfekt höstväder och en mysig utflykt till Strömma farmlodge utanför Varberg med grannen. Maria hörde av sig spontant i morse och jag och Penny hängde på. Vi skulle bara till Åsa först för att köpa ett ankare som Michael nätshoppat. Jomenvisst, varje sjömansfamilj borde väl ändå ha en sådan här prydnad.

 

Så efter ett stopp i Åsa styrde vi vidare mot Strömma. Vilket mysigt ställe! Vi handlade lite i gårdsbutiken och lunchade sedan länge i solen. Helt ljuvligt! Jag kände mig till och med lite blossig på kinderna efter allt solsken. Även om jag ser lite plågad ut på den här bilden, jag snott från Maria, så var det ju varmt och skönt i solen. 

 

 

Jag skulle verkligen vilja hänga mer i detta området! Deras bed and breakfast såg så otroligt mysigt ut och då skulle man kunna kombinera med Öströö fårfarm och kanske en av de spelningar som annonserades på farmlodgen, tex Amason eller Frida Hyvönen. Sedan lite shopping i gårdsbutikerna innan man åker hemåt. Det låter väl som en perfekt tjejhelg eller familjemyshelg?

 

Ibland blir jag helt tokig över alla härliga saker man skulle kunna göra om man hade obegränsat med tid och pengar...

För två år sedan när Håkan Hellström gjorde sin bejublade Ullevikonstert hade jag biljetter. Biljetter köpta i god tid men utan stress. Idag är det ren hysteri när nästa års biljetter släpps. Jag menar när till och med GP har en guide till hur du ska göra för att smartast köa...

 

Igår var det bokcirkel och vad mysigt vi hade det! Kristina hade lagat en fantastisk lyxköttfärsås och hade jag inte haft bil, så hade jag antagligen frossat i det goda rödvinet till.

 

Jag hade för andra dagen i rad barnvakt och kände mig otroligt lös och ledig. Att få sitta och prata i lugn och ro med tjejkompisar i ett varmt och ombonat kök tills kinderna blossar. Jag kände mig nästan vimmelkantig och berusad på väg hem. Ny läsinspiration fick vi också.

 

I tisdags kom äntligen dagen jag väntat på en hel vecka. Helgen har sniglat sig fram, men så äntligen...soptunnetömningsdag!!

 

Varje månad Michael är borta är det likadant. Han har ju en egen liten to-do-list som han fifflar med. mycket bra saker, men också en del tveksamma (hej krabbfiske). Sista punkten verkar vara "slänga skräp".

 

Nu vet jag faktiskt inte varför vi ens har så ofantligt mycket skräp. Är det renoveringen? Alla blöjbyten eller älskar vi att köpa saker i dubbla förpackningar? Vi har ju liksom ändå den största soptunnan som finns att välja, den som går under namnet "flerfamiljshusalternativ".

 

När jag är själv ekar den tomt och jag funderar ofta på om vi kan byta ner oss, men så kommer Michael hem och genast får vi köra tramp-tricket. Vi måste alltså veckan innan tömning börja klättra upp i tunnan och trampa ihop innehållet för att få slänga dagens blöjpåse. Så otroligt ovärdigt. Notera, detta bör EJ utföras i sandaler eller ens tygskor!

 

Så varje gång Michael ska ut på havet sker samma sak. Plikttrogen som han är fullföljer han sin lista och kommer till "slänga skräp". Och då slänger han verkligen skräp. Han slänger så mycket skräp att jag undrar om han lånar hos grannen, för jag får inte ihop mängden. Så tunnan är fylld, trampad och fylld igen till bredden, gärna med en tegelsten på locket eftersom den riskerar att sprängas av allt innehåll. När Michael åker är det alltid en vecka kvar till tömning.

 

Så där står jag med mina blöjpåsar och har ingenstans att slänga det. I en vecka får jag då lagra skräpet i uterummet, där man då inte kan vistas pga stanken. Tack, verkligen tack för att du slänger skräp älskling, men detta måste få ett slut!

 

Så i tisdags kom befrielsen när jag äntligen fick slänga mina sopor. En veckas påsar och de ekar ändå i den stora, stora tunnan.

 

Så hädanefter ska jag införskaffa tippex och manipulera hans listor för nu är jag trött på sop-gate.

Men titta här, tvättstugan är ju äntligen färdig!

 

Det som på pappret såg ut som en väldigt stressig lördag, landade i en ganska så underbar sådan.

 

Efter frukost bad jag Elsalie att byta om till sina danskläder samt packa ner kalaskläder till kalaset vi bara skulle komma lite sent till. Penny blev då djupt avis och ville prompt också vara "sessa". Så jag rotade fram Elsalies gamla dansklänning till henne och medan jag och storasyster packade väskan, klädde hon sig färdigt!

 

Vi hade engångskameror på borden på vårt bröllop. En kul grej att få se hur ens gäster haft det under middagen och om bordsplaceringspusslet fungerat. Så det var med ivriga steg jag gick för att hämta ut bilderna häromdagen.

 

Men herregud vilken chock det var att se resultatet. Inget har hänt på fyllefotofronten sedan man använde engångskameror på riktigt! Jag blev direkt tillbakaskickad till gymnasiefester med dessa suddiga bilder med folk ur fokus, bilder tagna rakt ut i luften på....inget? folk som inte vill vara med och duckar undan, minspel som gör att man har svårt att se vem det är på bilden (dvs deras riktiga ansiktsuttryck UTAN filter) och vad sägs om klassikern "jag fotar dig som fotar mig, dvs kort på en engångskamera med ett halvt ansikte bakom....Oj, oj, oj det kanske inte blir något collage av just dessa bilder...

 

Men jag blev samtidigt så glad. Detta betyder ju att folk är ju precis lika ruttna på att fota som mig egentligen. Det är ju bara med dagens digitala teknik som de lyckas framstå som proffsfotografer allihop. Jag är ju bara lite latare och nöjer mig med en bild och tänker att det nog inte blir bättre ändå. Jag fick lite upprättelse! Jag kan ju också skärpa mig och ta om en bild 20 gånger samt lära mig en fotomin...

 

Nu kände jag att jag var lite onyanserad i mitt förra inlägg. Jag har ju egentligen haft en fantastisk fin födelsedag.

 

På morgonen, redan 5.45, hördes det steg i trappan och utanför sovrumsdörren började Elsalie sjunga "Jag må hon leva" med allvarlig stämma. Hela låten, inklusive fyra hurra, sjöng hon och lämnade över en present som Michael gömt under hennes säng. Vilken stor tjej hon har blivit!

 

I paketet låg den här:

En iwatch sport. Jätte, jätteroligt! Jag har varit så sugen på en och saknar dessutom mitt aktivitetsarmband en hel del. Så jag har gått hela dagen på jobbet och förundrats över hur den känner av när jag vill kolla på klockan och då lyser upp displayen. Coolt!!

 

På lunchen kom Josefine förbi och spred glädje. Vi har inte setts sedan Frankrike, så vi hade mycket att bubbla om. Jag fick dessutom en urfin oljelampa.

 

Jag är så mycket Kalle Anka att det är helt osannolikt. Inte ens på min egen födelsedag får jag vara utan oflyt.

 

I lördags tjärade jag och Michael lekstugans tak. Ett helt otroligt kladdigt jobb där man hur man än gör inte kan undgå att smutsa ner sig själv och hela sin omgivning. Och tjära kan man inte tvätta bort med tvål och vatten direkt.... Jag avskyr den sortens skitgöra där man inte vet om man kommer förstöra mer runt om sig än vad man åstadkommer.

 

Drygt två timmar tog det och efteråt ville jag helst krypa ur mitt eget skinn samt rulla ihop hela gräsmattan och kasta allting. Jag trodde aldrig att jag skulle bli ren igen, men med lacknafta ordnade det sig till slut. Jag kan dock starkt varna er för att tjära tak med nagelförlängning. Jag går numera runt med en röd-brun-smutskant på baksidan av de annars så tjusiga bröllopsnaglarna...blä!

 

Idag fick vi så äntligen till Pennys kalas. Nästan en hel månad försenade, men det är ju tur att tvååringar inte har någon koll. Ursprungsplanen var förra helgen, men efter bröllop och jobbresa var jag tvungen att kasta in handduken.

 

Men nu så!