Några städtips så här i all välmening:
 
1. Skaffa INTE vit trappa! Särskilt inte om den är "stängd" och passeras varje gång man går mellan baksidans trädgård och köket...
 
(Dammsugen cirka 20 minuter innan tagen bild)
 
2. Lägg INTE vita klinkers i huvudbadrummet. Särskilt om det badrummet ligger lämpligast till från trädgården.
 
 (Lite gräs)
 
3. Skaffa INTE barn!
 
(Visst är lära-sig-äta-själv-åldern ljuvlig?)
Nu när Elsalie äntligen skulle komma hem idag, passade Penny på att festdekorera huset. Alla sugrör vi äger lades i en konstnärlig samling på köksgolvet och alla serpentiner drogs ut och satte färg runt matbordet. Party!
 
 
Nöjd med sig själv passade hon på att ta en selfie i mammas knä.
 
 
Efter så många dagar av tryckande värme kom då äntligen det förlösande åskregnet. Det finns väl ingen skönare känsla än när den tryckande luften övergår till fuktig, frisk och svalkande. Aaahh!
 
Jag fick träningslust och efter att Penny somnat satte jag igång med ett pass i trädgården signerat Mårten Nyhlen (läst ur tidningen Shape up).
Känslan efteråt var fantastisk!
 
Jag insåg att jag till och med varit så ivrig att jag slängt på mig träningsbrallorna ut och in. Lappen svajade lite käckt på rumpan.
 
 
Den härliga känslan försvann dock snabbt när jag precis tagit ett kliv in i duschen, hör Penny vakna och tillbringar sedan 45 min naken, böjd över en spjälsäng med brösten som någon slags obscen babymobil, hängandes i näshöjd på min stackars dotter. Ovärdigt är bara förnamnet.
 
Nu är jag i alla fall duschad och sitter med stora popcornskålen i knät framför tv:n.
 
Igår i 32 graders hetta vallade vi runt Nina på hennes möhippa. Svettigt som satan! Vi fick ställa in en del aktiviteter till förmån för ett svalkande bad i en liten sjö mitt ute i ingenstans på den västgötska slätten. Inte mig emot. Det där doppet var ljuvligt!
 
 
Vi hade då i 3 timmar hängt på Kolsbogården och tävlat i styltgång, sågning, flaskvältning, lerduveskytte, traktorrace samt bilrace med tvärtomstyrning. Allt detta i brännande hetta. Svetten rann om oss. Det var dock väldigt kul och trots mina eviga förluster kan jag rekommendera Kolsbogården, som ligger mitt ute i ingenstans nära Lekåsa.
 
 
 
Under eftermiddagen hängde vi i Alingsås med lite snälla uppdrag åt Nina att utföra. Hon fotade sig med lite folk, köpte glidmedel i och läste en dikt på lilla torget. 
 
 
 Efter det var det dags att åka till Christin, dricka lite skumpa, paketutdelning (Nina blev mycket nöjd över sina geishakulor), frågesport och ombyte inför middagen på Deli deli.
 
 
 
 Kvällen var tropisk och allt var väldigt mysigt. Pappa kom och hämtade mig, precis som på gamla dar' och fick till och med plocka upp mig "runt hörnet" och inte köra ända fram...
 
Penny hade varit hos mormor och morfar hela dagen och de skröt hejvilt över hur bra hon sovit, hur glad hon varit, hur många steg hon tagit och att hon bajsat på toaletten??!! Det sistnämnda visade sig vara en korv lagd på toalettgolvet i ett obevakat ögonblick utan blöja. Min min pappa kan konsten att överdriva (jag har lärt mig av den bäste...)
 
Helt slut och med vätskebrist kröp jag till sängs för att vakna två timmar senare av en mycket missnöjd bebis som ville ta igen för missat umgänge under dagen. Efter 1,5 timmes brottning fick så Penny äntligen nog och somnade om. 
 
En härlig dag med massor av tid att bara vara Cissi. Det behöver man oftare!
 
Träningen då? Jo, jag hänger i trots värmen. Inte så mycket långlöpning, men väl annat.
 
I tisdags morse körde jag och grannarna Westin backintervaller i vår branta backe ner mot havet. I slutet kändes benen som gelé och jag kom knappt framåt trots sprintorder från hjärnan. Märklig känsla det där, när kroppen bara lägger av.
 
Idag blev det tabataintervaller hos Emelie med torsdagsgänget, som idag även förärats av Erik. Han tar ju snart över föräldraledigheten för Loke, så det gäller att han skolas in i alla de viktiga aktiviteterna.
 
Erik och Maria såg så gulliga ut när vi körde sidoplanka och deras huvuden hamnade tätt, tätt, så jag var tvungen att ta en bild.
 
 
Bebisarna fick krypa runt på gräsmattan och vi hade även med oss en fyraårig nanny, i form av Nathalie.
 
Så visst tränar jag men den där milen som närmar sig den 23/8 känns lite jobbig just nu.
Oj då, nu måste jag få fart på den här bloggen igen. Sjömannen är till havs och saknar uppdateringar från hemmet.
 
 
 
Jag och Penny har hunnit med en liten tripp till Falkenberg i mormor och morfars husvagn.
Där hängde vi på stranden och på laxbutiken när värmen blev för tung.
 
Penny blir allt stadigare och igår tittade de första piggarna av hennes framtänder igenom. Stora framsteg!
 
Nu är vi hemma igen och njuter av att Pennys farfar Benny och farbror Peter bygger klart altanen. Sedan har Peter dessutom lovat att spetta ner min ormskrämma, som nu äntligen har kommit. Så skönt! Jag känner redan nu av placeboeffekten och går mer avslappnat runt på tomten. 
Jag glömde i min romantisering av dagen att berätta om altanen...
 
Byggmax rekommenderade oss att köpa 390 löpmeter virke, vi köpte 400 och nu står vi utan med cirka en tredjedel kvar att bygga. Kass uppskattning! 
 
Nytt virke kommer på måndag, Michael åker måndag morgon. Så jävla tråkigt! Men han har ju i alla fall byggt en provisorisk gång från altandörren och ut...
 
 
Ok, livet är ändå ganska perfekt nu. Idag tog jag lite sovmorgon och väcktes av en fin frukost med nybakat bröd från bageriet. Medan Michael klippte sig, sov Penny och jag strosade runt.
 
När han kom hem tog vi en springrunda med vagnen. 7 km som kändes ok, trots värmen. Skönt att komma ut! Dock måste jag snart ta tag i den här 7 km-hangup:en. Om 4 veckor ska jag ju springa midnattsloppet och måste komma upp i milen. Målet är ju runt 50-55 min.
 
Efteråt packade vi ihop oss och åkte ut med båten. Cecilia, Peter och deras barn följde med och vi hittade en fin ö att bada på. Nu sitter vi på deras altan och inväntar grillmiddagen, liiite tipsy på prosecco. Fint som snus!
 
Fräknar har jag fått också!
Det är väl ändå typiskt att jag som genomgått en kbt-behandling för min ormfobi ska få en huggorm som ofrivilligt husdjur?
 
Här under uterummet ska den tydligen bo den "riktigt stora" huggormen, enligt Michael och svärfar. Tiden från att jag hörde talas om den till att jag klickade hem en ormbekämpande, vibrerande stav (oj vad mycket snuskiga skämt man skulle kunna göra av den meningen..) var väl cirka en minut. 800 kvm ska den skrämma iväg ormarna ifrån. Jag vankar av och an framför brevlådan nu!
Vi är igång med trallbytet på altanen. 
 
På årets varmaste vecka drar vi igång och gör vår altan obrukbar. Tur att man kan sitta i trädgården istället.
 
Min bror med familj har varit här ett dygn och vi har haft det precis så där semestrigt som alla andra också verkar ha haft när man scannar Facebook.
 
Ut med båten, grill, altanhäng till sent i den tropiska natten, rosé och bad i uppblåsbar pool. Stickor i fötterna, myggbett, krabbfångst, plock av bär och glass i massor. Livet på en pinne!
 
 
Mindre kul: hundvakt åt Nisse som tydligen tycker att 05.30 är en lagom tid att gå ut på bajspromenad...
Oj, jag tog visst lite semester här. Inget bloggande, men många upplevelser.
 
Direkt när Michael kommit hem så packade vi väskorna och drog till Stockholm. Som alltid är det perfekta halvvägsstoppet vid A6, Jönköping. Där kan man äta och rasta barn samt man.
 
 
Vid 22-tiden på torsdagskvällen checkade vi in på sjömanshotellet vid Slussen i Stockholm. Nu kunde äntligen semestern börja. Vi beställde upp champagne och en drink och satt sedan och drack dessa med en hand medan den andra handen höll koll på Penny. Inte så avslappnat direkt, men väl så gott. Även svept champagne är champagne, som jag brukar säga. 
 
På fredagen besökte vi först Skansen. Vilda djur, hästridning, åkattraktioner och fika avnjöts.
 
 
 
På eftermiddagen åkte vi hem till Julia, Toni, Juni och Iris i Sundbyberg. De hade flyttat till en jättefin lägenhet med väldigt mysigt och bra område kring sig. Juni och Elsalie gjorde allt tillsammans.
 
Medan Penny och Iris hade en lite mer spänd relation.
 
Efter pulled chicken och öl på balkongen
 
väntade parkhäng under lördagen, innan vi körde vidare mot Kapellskär och Viking Line-färjan Rosella. Spännande värre för mig som aldrig varit på Finlandskryssning.
 
Som tur var skulle vi av redan i Mariehamn och slapp spendera lördagskvällen ombord. Elsalie hann dock med både dans, lek och buffébordet.
 
På Åland besökte vi Johan, Laura och Noah i deras sommarstuga. Vi hade två jättehärliga dagar med båtutflykt, minigolf, bad och till och med en springtur.  
Åland är väldigt fint trots både huggormsmöte och fästingattacker.
 
 
På måndagen tog vi färjan tillbaka och var lite mätta på packning och runt-farande, så vi åkte hemåt. Ett sista stopp på A6 för den här sommaren? Elsalie testade sin åksjuka med Ipaden:
Hon var tydligen fortfarande åksjuk konstaterades strax utanför Borås. 
 
Nu nu är vi hemma igen och pustar ut efter en lyckad minisemester. Gräset var knähögt och rabatterna vildvuxna. Så det var bara att hugga i och börja klippa.
 
Och till alla som undrar. Ja, detta är ALLA bilder jag tagit under dagarna. Eller om sanningen ska fram så har jag fått flera av dem från Michael. Dags att satsa på Instagram?
Som för att ytterligare förstärka hur ruttet det var att Michael inte kom hem dag, så tog Penny sina första, medvetna, egenvalda steg idag.
 
Hon har tidigare stapplat lite mellan mig och mormor, mellan gåstol och bord men det har varit mer av slump och att hon "glömt av sig". Nu stod hon stilla länge, säkert 10 sekunder, siktade mot diskmaskinen och satte av. Cirka 4 steg senare var hon framme och pustade ut. Hon blev så otroligt nöjd över insatsen att hon skrattade högt en stund. 
 
Sedan gick hon lite mellan Elsalie och mig några gånger, otroligt stolt. Om drygt en vecka fyller hon 10 månader, så hon följer sin syster väl i utvecklingen. Hon har ju där också en tålmodig lärarinna. Så här såg det ut tidigare under dagen då Elsalie hade gå-boot camp:
 
 
Nu har Michael ändrat sin plan. Han sover några timmar på ett hotell just nu och tar sedan vid 22 en buss som är i Göteborg 2.15 och därefter taxi hem. Så det blir svårt att somna nu när man vet att han kommer att ramla in vid 3-tiden i natt. Eller förresten, jag och Penny är väl högst troligt redan vakna...
Alltid när man pratar om laster så brukar jag efter att jag erkänt mitt chokladmissbruk tillägga att det åtminstone inte drabbar någon annan, att det bara är jag som drabbas om jag blir fet. Då visste jag inte att en annan människas vikt kan drabba en hel familj så hårt.
 
Michael kommer inte hem idag. Det är ju en katastrof i sig. Jag har ju laddat, köpt godsaker från fiskbilen, champagnen ligger i kylen, barnen är taggade. Och så kommer han inte förrän imorgon. Förjävligt!
 
Jag har ju planerat och hushållit med min energi för att orka till max 18.00 idag. Nu blir det en hel kväll, natt och morgon till.
 
Men det värsta är nog ändå orsaken. Han kunde inte ta första helikoptern hem från båten eftersom hans avlösare vägde för mycket för att komma med den. När han väl kom iväg någon timme försenad så missade han flyget i Stavanger med minsta möjliga marginal. Han kommer till Oslo, sedan är det stopp. Allt är fullt, alla flyg, tåg och bussar...
 
Så, fetma kan vara ödestigert även om man inte ens känner personen! Nu deppar vi, köper godis, ska hyra film, tar fram infryst köttfärssås och ställer in skaldjuren i kylen igen. Finglasen känns ju också lite onödiga. Det blir lyxig lunch imorgon istället. Suck!
 
 
Efter att ha gråtit en halvtimme har i alla fall Elsalie hämtat sig och roar sin icke-bättre-vetande lillasyster.