sjömanshustrun.blogg.se

Nej, jag har inte slutat att blogga. Det är bara det att jag tydligen aldrig får tid. Jag har ju inte ens spelat Candy crush på flera veckor!

 

Igår hade jag en helt otrolig dag! Först var vi på bröllopsbrunch. Emil och Karolina, som gifte sig i Musikhjälpens glasbur i December firade nu i efterhand med släkt och vänner. Så otroligt varm och mysig stämning! Jag förstår inte dock varför jag aldrig fotar. Detta är på riktigt allt jag har:

 En rörd Emil, med Loke i famnen tittandes på Karolina som ur bild sjunger en egenskriven låt till honom. Ett fint ögonblick som jag tyvärr inte lyckats fånga.

 

Tänk vad bröllop ändå blir precis så som brudparet är. Denna lilla brunch var en supermysig, intim och skön tillställning. Avslappnat, vänligt och kärleksfullt.

 

Jag höll ett litet tal med darrig röst och blev så påmind om vår vänskap och barndom att jag bara ville stoppa ner brudparet i fickan och ta med mig hem.

 

Del två av dagen, blev helt väsenskild. Lite halvspontant drog vi in till Göteborg, checkade in på Rubinen och gick ut i vimlet. Det var tydligen Summerburst och andra lång-dagen, så vi var äldst överallt och kände oss som Föräldrar på stan.

 

Vi åt förrätt på Bon, tog lite bubbel på Olssons vinbar där vi mötte upp några kompisar och sedan huvudrätt och efterrätt på en italiensk restaurang som tydligen stängde för gott just den kvällen. Medan jag fortfarande väntade på efterrätten började ägaren plocka ner tavlorna från väggarna. Lite annorlunda.

 

Hotellnatten var ljuvlig och att få sova ända till 9 var lyx. 

 

Sedan åkte vi och hämtade lilla stjärnan hos mormor och morfar, där hon tydligen sovit till halv 9!! Så vår extra halvtimme kändes sjuk fjuttig helt plötsligt.

 

Penny hade i alla fall bett sin pappa att köpa pioner till sin mamma, så blev snabbt förlåten för sovföräderiet.

Jag är en envis idiot! Varför bröt jag inte igår??? Vid Älvsborgsbron efter cirka 5 km började jag känna smärta i höften. Men jag fortsatte springa. Kroppen i övrigt kändes ju så bra och jag hade ork.

 

Vid 7 km hade jag så ont att jag kved lite vid varje fotnedsättning och tvungen att börja gå. Men det kändes så meningslöst att bryta på Hisingen eftersom det då skulle ta mig evigheter att komma tillbaka till Slottskogen. Bäst att följa den enda öppna fållan hem. Så jag gick, haltade och sprang om vart annat. Kände mig som en idiot när folk skrek "kom igen" eller "ge inte upp nu". 

 

Men jag kom i mål. 2.18 tog det och det får jag ju se som en bra tid med tanke att jag gick mer än sprang från 7 km. Men väl i mål kunde jag inte ens stödja på högerbenet och fick dra mig framåt längs avspärrningarna.

 

Så tråkigt! Jag är superbesviken! Det var ju så kul att tillhöra SCA-laget. Stämningen längs banan var peppig och benen var egentligen pigga. Revansch nästa år hoppas jag om jag inte skadat något allvarligt...

 

Antagligen har jag någon slags muskelinflammation i höften (amatördiagnos + google) Nu äter jag voltaren som smågodis och kryper omkring här hemma. Michael ömsom skrattar åt min krabbgång, ömsom ömkar med mig.

 

Så här glad var jag innan loppet, i startfållan:

 

Nu är han hemma igen och sötebrödsdagarna har börjat. Här är dagens otroligt goda middag:

 

Cykla är en riktig favorit för de här syskonen. Iiiiiihhh ropar de i backarna och skrattar. För Penny räcker det med ett litet fartgupp och så kluckar hon av skratt. Det bådar gott inför sommaren, då cykeln kanske blir välanvänd ändå?

 

I torsdags var vi på dubbelbarnkalas i Haga på en mysig innegård. Elsalie tyckte att det var toppen med grill, discokalas och utelekar. Hon hade dessutom stajlat sig själv inför kalaset mycket bestämt. "Tänk dig en ballerina, mamma"

 

På kalaset var även Tilda. Jag och Josefine konstaterade att Penny och Tilda är mer lika än Elsalie och Penny.

 

Idag fick jag ett tråkigt besked. Jag har tydligen rosascea (orkar inte googla stavning), dvs hy som blossar upp och är känslig, flammig och ojämn. 

 

Jag fick oväntad och spontan barnvakt i eftermiddag av svärmor och passade då på att åka till Kungsmässan en sväng. Jag har känt att min hy spårat ur senaste året och att jag har svårt att hitta en bra foundation. Efter vår skidresa blev jag så "solbränd" och det verkade inte gå över.

 

Jag gick till Kicks och spanade lite bland hyllorna och bad sedan om hjälp med att hitta någon bra täckande produkt. Istället fick jag en diagnos och tömde mitt bankkonto bland cliniques hyllor. Rosascea, denna lilla åkomma är tydligen kronisk, utlöstes ofta av stress och blommar upp av diverse saker; alkohol, solljus, starka hudvårdsprodukter, kryddor, värme, sa jag stress...? Kul, kul! Nu ska jag alltså smörja mig med en grön kräm varje dag och gärna köpa ett kompletterande gult puder för 5 miljoner (eller 4-500kr kanske det var, lyssnade inte så noga) att lägga på vid behov. Hm, vid behov...läser jag listan med orsaker så är det väl pudring dygnet runt som gäller.

 

Ja, ja, pank eller inte, jag fick i alla fall med mig en foundation som ger mig perfekt hy! Det är värt mycket så här i bröllopstider (läs: nu när vi snart ska fotas för bilder som vi kommer att få leva med resten av livet)

 

Nu är det bara två veckor kvar och jag börjar känna mig lite stressad. Igår hämtade jag ut min goodie bag på jobbet inför Göteborgsvarvet och då slog det mig att den form jag är i nu är den jag kommer starta med om 2 veckor. Inget att göra åt. Foten är fortfarande öm, men blir bättre för varje vilande dag. Höftböjarmuskeln är stel men kan mjukas upp med yoga och stretch. Det mentala kan jag dock jobba med.

 

Jobbet var i alla fall generösa i sin gåvopåse:

 

Idag fick jag lite ny träningsinspiration, nu när min fot är lite paj. Lagom till VAB-dagen fick jag via Buzzador erbjudande om att testa Yoogaia- online yoga, en månad. Perfekt, här ska komnas igång med yoga igen!

 

Jag loggade in och kollade runt. Det första jag såg var att de dessutom hade barnpass. Elsalie, som nu under kvällen repat sig från magsjukan, var genast på. Vi drog fram mattan och hon körde igång med hjälp av instruktören på ipaden.  Trots att det var på engelska hängde hon med bra i rörelserna och jag stöttade med översättning.

 

Jaha ja, nu var det vår tur. Magsjukan kom även till oss i år. Jag tar ofta lätt på de där "nu-kräks-det-på-föris"-mailen, det är så sällan det drabbar oss. Men igår, cirka en timme efter att Elsalie kompis gått hem kom kaskadspyan. Åh vad jag ångrade att de fått jordgubbar och hallon till efterrätt när hon sprayade ner hela badrummet. Att sedan meddela Nathalies föräldrar kändes ju inte heller superkul. Man är ju liksom en paria när magsjukan slår till.

 

Så kvällen igår ägnades mest åt städning. Ni som sett vårt badrum vet att det är stort, lägg då till att vi pga renoveringen, knökat in tvättmaskin, torktumlare och skötbord och liksom skapat en jävla massa skrymslen och vrår....inte lättstädat precis. 

 

Idag äter vi glass, pannkakor och kollar på film. Penny är väl den enda som på riktigt håller humöret uppe. 

...så äger Penny storasysters badrock.

Veckan har varit bra på så många sätt. I onsdags var jag på bokcirkel och Sandra hade gjort en grym asiatisk biffsallad.

 

När blir burglary chic en inredningsstil att räkna med?