sjömanshustrun.blogg.se

Åh, jag har verkligen gjort bort mig.

 

I tisdags tappade Elsalie äntligen sin ena framtand. Det är tredje tanden som ryker men första gluggen (eller första "glöggen", som hon glatt säger) eftersom de två tidigare tänderna redan hade en ersättare framväxt. Hon är så stolt, så stolt och försöker läspa så mycket som möjligt.

 

Efter många år av motstånd och grava hån mot allt i dess genre, ska jag nu ge mig på ett ärligt försök:

 

Idag ska jag på fest! Så otroligt efterlängtat att få komma ut och roa mig utan att ha ansvar för barnen. Min svägerska ställde upp som barnvakt trots att hon också är gräsänka den här helgen. Väldigt tacksam för det!

 

Jag och Penny har en tuff tid just nu där vi går i kollision var femte minut, lägg på några dagar VAB i veckan och ni kan förstå att både hon och jag räknade ner tills det var dags att åka. Så här såg hon ut redan strax efter lunch, innan jag och Elsalie fick hejdat henne:

 

På Boozt-helgen fick jag naglarna målade av en tjej från Depend med deras nya 7 day-någonting nagellack-system. 7 dagar ska det i alla fall hålla.

 

Dag 3:

 

I helgen var jag på Boozt goes Stockholm, en träningshelg arrangerad av bland annat Annika Sjöö och Åsa Berggren. 

 

Jag har så länge velat åka på en träningsresa, helst någon längre, men en helg var vad jag kunde pressa in i mitt liv. Jag åkte dessutom med en av mina allra bästa kompisar, vilket gjorde det hela ännu finare.

 

 

Och vi hade det verkligen toppen. Så mysigt att få hänga en hel helg, träna, äta gott och spa:a. Förutom träning fick vi dessutom en föreläsning om "kropp, makt och sex" (titeln lovade väl lite väl mycket mot vad vi fick, men Åsa Berggren som person var superhärlig....), makeup-kurs (Gäääsp, om du frågar mig), mycket bra "riktad" shopping (träningskläder och smink) och riktigt god mat. Skeppsholmens spa var jättefint och det var så underbart att vi under hela helgen endast rörde oss bland kvinnor. Väldigt befriande!

 

Men en sak skaver dock. En del av suget till organiserad resa, istället för att bara träna extra mycket en helg själv, är ju att vara en del av en gemenskap. Att uppgå i kollektivet. Men varför undviker jag då till varje pris detta??

 

Hela helgen höll vi oss noggrant till oss själva, undvek gemensamma promenaden och hade till och med en problematisk middag där vi försökte få våra bordsgrannar att INTE prata med oss, utan att lyckas riktigt bra dock. 

 

Jag är lika delar avundsjuk och avståndstagande när jag ser på kollektivet. Det verkar så härligt att bara hänga med i gänget, gå all in. Men jag kan verkligen inte. Jag har ju alltid tyckt att demonstrationer är läskiga, även om de handlar om "bättre skolmat". En del går på konserter endast för att känna sig euforiska i grupp, jag älskar det...på avstånd! Min eviga plats är långt fram men lääääängst ut på kanten. Så trist av mig, men det är väl något jag får acceptera hos mig själv. Ensamvargen.

 

Men det går att uppleva allting på avstånd och ändå njuta. Tur det! Så jag dansade Jive och hade skitkul. Och den goodie bag man fick med sig var på riktigt grym! Så nu sitter jag och njuter av min helg med ansiktet målat i en ansiktsmask med värmeeffekt.

 

Aaahh nu har jag landat i soffan hos Julia efter 3 timmar i skärselden aka sj:s snabbtåg. Jag hade helt glömt bort exakt hur illa jag mår på tåg. Fy faan!

 

Peppen var enorm när jag gav mig iväg från jobbet och lämnade av bil samt husnycklar till syrrans Carl. Jag var ute i god tid för att hinna äta en matig lunch/fika på stationen eftersom jag ändå förstod att jag måste grunda ordentligt.

 

Jag strosade runt på pocket shop, köpte TVÅ tidningar, choklad och kokoschips. Jag kollade upp vilka podcast jag skulle prioritera och njöt i fulla dag....

 

....klipp till 10 minuter senare. Illamåendet kommer som ett slag i magen och tar över hela mig redan innan Alingsås. Huvudet snurrar, benen skakar och salivproduktionen är i paritet med en spottlama. Jag är helt paralyserad och kan glömma min sköna egentid. Allt krut måste nu läggas på att överleva. Byxorna måste knäppas upp och podcaster går inte att lyssna på överhuvudtaget, jag orkar inte ta in några intryck. Jag kan inte ens somna på grund av illamåendet. I Skövde funderar jag på om jag bara ska hoppa av och ta ett senare tåg. Men jag kämpar och härdar ut.

 

Att få gå av på Stockholms central var ljuvligt. Äntligen får jag stå och kippa efter frisk (nåja) luft på perrongen med skakiga ben. Jag överlevde!

 

När jag sedan tar mig hem till Toni och Julia och får soppa, macka och vin samt kan sjunka ner i deras soffa, är allt härligt igen.

 

Helgen startade lite svajigt men nu kan det bara bli bättre! Imorgon tar vi oss ut till Nacka någonstans och vår träningstjejhelg tar vid. 

 

I helgen smäller det! Jag ska åka på träningshelg i Stockholm och hänga med Julia. Sådan otrolig lyx. Jag ska på detta:

 

Inget fel på kreativiteten i alla fall.

 

Den senaste tiden har jag fått så otroligt dåligt löparsjälvförtroende. Jag har tappat lusten och hittar hela tiden ursäkter. 

 

Göteborgsvarvet är om 6 veckor och Jag springer inte ens en gång i veckan. Jag tränar ju annat så klart, styrka och HIIT-pass...men det är ju inte löpning. Orienteringen i måndags var en punktinsats och det var verkligen superkul, men nästa möjliga tillfälle för detta är typ om 3 veckor. Långt ifrån de där tre passen i veckan som jag borde göra.

 

En stor bov är ju brist på tid. Jag orkar inte rodda runt så mycket med barnvakt och fix för att kunna springa och när jag inte springer sjunker självförtroendet och jag börjar undvika löpningen. Som en ond spiral.

 

Men idag hoppas jag att det vände! På jobbet har vi ledarledd göteborgsvarvsträning varje fredag lunch och idag var första gången som jag kunde hänga på. På programmet stod tröskelträning och jag var skitskraj. Som tur var såg jag inte innan att jag hade glömt handduk, då hade jag antagligen struntat i det (så svag är min motivation just nu) men när jag stod där efteråt och baddade bort duschen med pappershanddukar från toaletten, kände jag ren glädje!

 

Så hoppas, hoppas att jag nu fick lusten tillbaka. Annars blir det tufft i maj. Här är dagens träningskompisar:

 

Sorgsenheten när man lagat mat och tänker:

- Åh, svingott. Det här borde jag göra oftare!

 

och sedan tittar på Pennys övergivna tallrik: