Skit! Jag som är familjens tvätt-nazi och helst inte släpper in Michael i tvättstugan har gjort det där jag är rädd att han ska göra...jag har missfärgat en tvätt.
Det som är bra är att det var en liten tvätt, så få plagg är förstörda. Det dåliga är att det var en tvätt av nya kläder, dvs jag har förstört dem innan de har använts.
Jag skulle tvätta lite nyinköpta, vita bebiskläder och en filt, men fick dåligt miljösamvete över den lilla mängden tvätt och slängde (mot alla mina regler) med lite av Elsalies saker, som en knallturkos klänning....Hela tvätten fick en mintgrön ton.
Så finns det någon chans att höstens färg är svagt mintgrön eller får vi vänta in vårens färgpalett? Det är ju i alla fall en könsneutral färg...(grämer ihjäl mig över den fina bebisfilten och den lilla kaninoverallen)
Eftersom jag är ett Håkan-fan var jag så rädd för att bli besviken på filmen. Jag gick in med låga förväntningar för att slippa känna att de slösade bort en massa bra musik och text.
Men åh vad ful-fin den var! En massa Göteborgsnostalgi blandat med musiken och texterna. Jag grät floder så klart och fick försöka hålla inne både hulkningarna och sing-a-long-känslorna som kom över mig hela tiden, för att inte störa de andra i salongen. Till mitt försvar så snyftade även mina sällskapsdamer, Linda och Hanna.
Utan att avslöja för mycket, så är den uppbyggd kring "En midsommarnattsdröm" och både låtar, textrader och andra referenser är invävda. Så klart är det ju låtarna som bär hela historien och den hade säkert varit tunn om man separerat dessa. Men det behöver man ju inte fundera på utan kan bara helt gå in i känslan med hjälp av musiken. Jag vill se den igen!
Nu sitter jag och efterfestar med te och en Hellström-playlist som dånar genom hela huset!
Nu ska jag slå er med häpnad. Jag som är sämst på att fixa och göra små minnessaker, har lyckats beställa två ramar till ultraljudsbilder.
Här har jag ramat in Gorms ena bild och tanken är att jag ska rota upp Elsalies gamla bild och rama in den med. Hennes saker från första tiden ( förlossningsjournal, ultraljudsbild, plastbanden man har på armen på bb, grattis-diplom mm) ligger i en ostrukturerad hög på en hylla i hennes garderob. Jag är ändå stolt över att jag har det mesta hyfsat samlat...
Idag går jag in i vecka 37 och räknas officiellt som fullgången! Det ska jag fira med ett biobesök.
Det är lustigt hur jag nu blir så sjukt sugen på att passa på att göra allt det där som jag vet blir svårt att få till de närmsta åren. Till helgen ska vi på spa, jag har sagt till Michael att vi måste passa på att äta ute nu så mycket vi kan och nu bio. Jag som inte ens är en film-person vill helt plötsligt se allt som går.
Ikväll blir det dock "Känn ingen sorg" och jag hoppas så att den ska vara bra. Det hade varit så härligt att slippa bli besviken på just den filmen.
På torsdag kommer äntligen Michael hem och då ska vi sätta igång och grotta ner oss i alla bebisförberedelser; köpa skötbord, packa bb-väska, andningsöva, diskutera namn och drömma.
Förresten gick det visst att beställa ny klädsel till vår ärvda Brio-vagn. Jag hade först från Barnens hus fått veta att det inte gick och tog därför tag i alternativ (måla om), men efter ett samtal till Babyproffsen igår så har jag nu beställt en helt ny klädsel. Så det kanske bara blir prylkorgen under vagnen som jag behöver måla. Skönt! Jag hade en känsla av att expediten på Barnens hus inte var helt hundra på sitt svar och min magkänslan var rätt.
Namn förresten, är det någon som kan tipsa om bra pojknamn? Michael är säkrare än jag, jag letar fortfarande.
Igår kom min syster förbi med sin kille. Hon behövde låna en klänning och det är något jag har garderoben fullt av. Jag har ju hängt undan det mesta som jag inte längre får på mig och jag älskar att gå dit och kika. Man hinner ju glömma av vad man har för något och hittar alltid plagg som man saknar.
När vi väl började plocka bland klänningarna insåg jag hur mycket jag längtar efter att kunna ha på mig vad som helst. Jag förvandlades till en stylist som skulle matcha med skor, skärp och accessoarer. Sedan blev jag sjukt avis på att det inte var jag som skulle testa de olika varianterna.
Hon valde till slut en marinblå långklänning som hon ska matcha med röda detaljer. Hon målade naglarna knallröda med mitt gelnagellack och lånade ett par skor. Det blir nog superfint. Självklart tog jag ju ingen bild på henne, men jag hittade i alla fall de glömda skorna i hallen:
Undrar när jag kommer i min väntande garderob? Man brukar ju känna sig så sjukt smal direkt efter förlossningen, men jag vet ju att man absolut INTE ska gå hem och testa favoritkläderna direkt eftersom man då riskerar att få en chock över att ens kroppsuppfattning är så sned. Tills att man kommit tillbaka någorlunda får man nöja sig med "snälla" kläder, snygga skor och roliga accessoarer....Jag har ny färg på naglarna tex:
Roligare än så blir det inte.
Igår fick den här kompisen hänga med mig hela dagen:
Jag fick en del insikter efter att ha haft den på full fräs i några timmar:
1. Carola måste vara sjukt torr i ögonen
2. Man blir beroende, när man väl ökat till steg tre så infinner sig paniken efter ett tag när man inser att det är den högsta effekten
3. Fläktar alstrar värme. Så medan mitt ansikte svalkas, värmer jag sakta upp rummet runt om några grader...Så total effekt +/- 0?
En annan sak jag lärde mig den hårda vägen igår, var att man INTE ska trycka i sig en halv vattenmelon cirka 30 minuter innan läggdags när man är gravid och urinblåsan ligger ihoptryckt bredvid en aktiv bebis....I natt kan jag ha kissat fler minuter än sovit. Det är lite oklart.
Idag vaknade jag av världens skönaste ljud. Regn!
Regn som smattrade mot markisen utanför fönstret. Så ljuvligt. Istället för de vanliga 23 graderna till frukost avnjöt jag 19 grader och klar luft som gick att andas.
Glad i hågen åkte jag mot Göteborg för att möta Solveig, som så snällt gått med på att valla runt mig i maklig takt på gatorna. Fast redan efter lunch kom värmen igen och solen stack fram. Suck. Kan man inte ens få en dag av vila från svullenheten? Jag som modigt nog tog på mig ringen på morgonen.
Efter några veckors ströhandel på nätet och en del shoppingturer, så hade jag inte så mycket vettigt kvar att inhandla och då blir det så här:
En servetthållare i form av två kyssande grodor. Jo, den behövde jag verkligen! Mitt hem kändes helt ofullständigt utan den....eller så behövde jag bara få hålla en påse i handen på stan....
Jag var också på Panduro för att köpa lite färg till barnvagnen. Vi ska ärva min brors barns vagn, en Brio Happy, som runt 2010 var svart, men nu blekts till en gråbrun färg varvat med svarta detaljer. Jag trodde att jag var lite udda när jag frågade efter textilfärg till barnvagn, men det var tydligen inte helt ovanligt. De kunde dock inte utlova något perfekt resultat, så det ska bli spännande....
Jag har dock ännu inte fått hem vagnen eftersom de fortfarande använder den till sin yngste ( de ska köpa kärra snart, har de lovat), men nu är jag ivrig på att testa. Man får väl måla något lite undanskymt ställe först och kolla av. Kanske bra att testa i regn också så att det inte färgar av sig eller så?
Vet ni vad jag har gjort idag? Ingenting! Det här börjar bli så trist. Värmen gör att jag har svårt att ta mig för saker. Så jag är mest inomhus och läser, lyssnar pod:ar och spelar Candy crush. Ibland gör jag en lov ut och känner på det innan jag kapitulerar och går in igen. Jag som brukar älska min egentid hemma klättrar nu på väggarna.
Så om det är någon som har tips på vad jag kan hitta på som INTE inkluderar
1. För stor fysisk aktivitet, gränsen går vid typ stillsam promenad på 1 km.
2. Att vara i solen längre än cirka 30 min
3. Att böja sig ner för mycket, dvs städning går bort
Eller ännu hellre, ni som mot all förmodan INTE är långt bort i någon sommarstuga/ på någon semesterort och har tröttnat på stranden eller har några timmar över. Slå mig en pling och föreslå en date.
/ Bitterfittan - som nu skall döda någon trekvart genom att åka till Coop
Idag hämtade jag ut den gratis "baby to be"-boxen, som man kan få från apoteksgruppen. Förutom en massa rabattkuponger så innehöll den detta:
Inte så illa ändå. 3 föräldratidningar (2! st PAPPA), en liten handbok, tre nappar, två miniförpackningar badolja, en pysventil och en miniförpackning olja till gravidmagen. Jag har ju tidigare hämtat ut "babyboxen" på Barnens hus, så nu har jag mjölkat gratismarknaden ordentligt.
Jag har även hämtat ut en gratis, randig body av Kappahls märke Newbie, som man får om man skaffar kundkort där.
Jag kunde ju inte motstå att köpa den gulliga kaninoverallen, så den fick också följa med bodyn hem. Man kan ju inte bara gå runt på gratisgrejer...
Jag är dock väldigt glad eftersom jag i vanliga fall är så sjukt dålig på att använda kuponger, erbjudanden och rabatter. På reor lyckas jag alltid fastna för de få plagg som inte ingår i rean.
Michael måste bli stolt över mig nu, för han är rabattkupongernas mästare. Han ser det som en sport att maxa rabatter. Han sorterar dem, lägger i plastfickor i bilen för att ha dem tillgängliga. Jag knölar, i bästa fall, ner dem i min handväska och sedan går jag runt med dem tills nästa väskstädning, då det nästan alltid gått ut.
Tur att vi har balans i vårt förhållande, en Spara och en Slösa.
Nu flyr jag värmen och åker till Kungsmässan. Har ingen uttänkt shoppingplan men tänkte bunkra smink, torrschampo och andra bra att ha saker inför första tiden. En syskonpresent till Elsalie ska jag också fixa.
Här kommer ett fantastiskt tips från er egen hemmapysslare....ok, jag ska inte ta åt mig äran. Denna idé är helt och hållet min dotters.
Om du saknar ett spänne hemma för att sätta upp håret i den där perfekt Madicken-frisyren, så ta bara den största påsklämman hushållet har att erbjuda.
Observera, välj noggrant din favoritfärg.
Sedan är det bara att be någon person i din närhet att tråckla in lite kalufs i den och vips blir du så här stilig:
Den här favorituppsättningen har vi kört i snart en vecka nu.
Idag, innan Elsalie skulle hämtas av sin pappa, tänkte jag att jag skulle ta lite fina "mor och dotter"-bilder. Ni känner ju mig vid det här laget, några bra bilder kan jag ju inte ta, men här är en bildkavalkad och hur jag tänker som fotograf:
Igår hade vi lite dramatik här på morgonen. Elsalie kom glad i hågen in och sa att hon ville visa mig något. Jag följde med henne ut och hon pekade glatt på en buske i rabatten och sa:
- Jag åt sådana bär! De var jättegoda!
Jag som inte kan något om växter fick panik. Busken hon pekade på hade jag hela tiden trott varit en typ hängpil. Jag hade inte registrerat de björnbärsaktiga bären som dykt upp på den.
I min rädsla skrek jag pedagogiskt att hon ABSOLUT INTE får äta några bär som jag inte godkänt och att de kan vara GIFTIGA och hon kan DÖ!!!
Stackars Elsalie blev helt ifrån sig och storgrät naturligtvis medan jag googlade giftinformation om en växt jag inte visste vad det var... Men sedan kom jag på min grupp som jag är med i på Facebook "Vi trädgårdstokiga". Jag blev inbjuden av en kollega som sa att jag där kan få hjälp med trädgårdsfrågor.
Jag postade några bilder på busken och bären och fick efter bara några minuter utförliga svar att det är en Mullbärsbuske och den är inte giftig. Puh! Vilken hjälp man kan få och så snabbt!
Jag fick också information om att det inte finns några giftiga bär i Sverige som man inte kan äta cirka 4 stycken av utan att något händer. Jag älskar sådan tydlig och bra information! Elsalie hade ju bara ätit 2 bär, så redan där hade jag ju kunnat vara lugn.
Nu har jag alltså utvidgat mina giftiga-kunskaper . Vem sa att Facebook bara är till för trams? Tidigare var min enda bärreferens "somna in"-bären i filmen Den blå lagunen. Därav min reaktion!
Det är väldigt sällan jag behöver skämmas för min dotter, men de senaste veckorna har hon börjat sjunga en egen sång, som mitt svenska jante-jag tycker känns lite skavig. Hon sjunger:
- Jag är så vacker. Jag är så vacker. Jag är så vacker...osv
Det är så mycket i det här som känns jobbigt. Framförallt att hon lägger värdering i sitt utseende och dessutom är det ju sällan charmigt med skryt....Det hade varit så mycket skönare om hon sjöng "jag är så snäll" eller något liknande. Hemma så gör det väl inte så mycket och jag brukar inte kommentera, men just nu hör jag henne skråla sin sång nere hos grannen....
Ska jag fortsätta skämmas eller ska jag vara nöjd över hennes sköna självförtroende? Det kommer ju säkert en tonårsperiod där man skulle jubla över en sådan här sång...
Igår kom min bror med familj förbi på väg hem från semester i Falkenberg och vad glada kusintjejerna blir när de får ses! Det är så härligt att de har varandra och klickar så bra. Hoppas att det kommer att vara så hela livet.
Här sitter de och väntar på att deras pizza ska bli färdig inne på pizzerian.
Se, jag kan göra glada och positiva inlägg!
...sitter på min kropp. Jag har alltid hävdat att jag har en ovanligt djup navel och att man aldrig kommer kunna komma till botten på den hur man än försöker. När jag är gravid så kan man få ett smakprov på hur djup den är.
Jag hoppas att ni har bra upplösning så att ni kan se det mörkare området kring naveln på den här bilden. Den ytan är alltså normalt inuti min navel. Och ännu finns det mycket djup att ta av. Cirka 1-2 cm ovanför det mörkare partiet kan ni kanske urskilja ett litet ärr i form av ett vågrätt sträck? Det är minnet av en gammal piercing som då var placerad i navelmynningen. Dvs, cirka 3 cm hud från mitt inre har nu kommit upp i ljuset och fortfarande är det väldigt långt tills att den skulle ploppa ut.
Undrar vad som finns på botten? En skatt? Eller kanske portalen till en ny värld. Högst troligt är dock att det kan finnas en del ludd. Vem vet, ingen har ju någonsin varit där. Tänk att outforskade platser kan finnas så nära till hands.
Oj, oj, oj vad det vädret tar kål på mig. Min kropp lägger av när kvicksilvret visar mer än 23 grader. Att sedan hitta på roliga saker med en 3,5-åring är en utmaning. Jag läser med stigande bitterhet på alla mina gravid-appar att nu skall jag vila så mycket som möjligt, gärna ta en tupplur mitt på dagen eftersom man sover så dåligt på natten med värkande rygg och undanträngd urinblåsa. Ja, tjena, en tupplur är en utopi när man är ensam med Elsalie!
imorgon kommer dock Elsies pappa och hämtar henne för två pappa-veckor. Jag har väldigt mixade känslor. Jag är helt slut och behöver vila, så jag blev till och med besviken när han ändrade tiden från morgonen till lunch Istället. Å andra sidan blir jag så sorgsen av att inte få vara med henne på två hela veckor. Det är svårt att ta in, alltid lika jobbigt. Man vänjer sig aldrig men man lär ju sig att leva med det.
ok, jag ska sluta klaga, men kom ihåg att det är jävligt synd om mig...
Igår var jag hos barnmorskan och kollade läget med Gorm. Allt var bra och huvudet ligger i rätt position nere i bäckenet. Så nu får vi väl hoppas att hen håller sig där...och inte väntar allt för länge innan det är dags att kika ut.
Det blev ingen mat för henne. Hon orkade inte tugga överhuvudtaget och var helt radiostyrd när jag vallade runt henne i badrummet för tandborstning och kissning. Så otroligt trött!
Den här helgen med besök av en till 3,5-åring och en 1-åring med tillhörande mamma sög musten ur henne. Det och vädret. Så varmt, varmt vi har haft det. Även hennes mamma är slut som artist nu och kan inte förmå sig att göra något vettigt överhuvudtaget. Hej soffan och tv:n!
Jag må kanske inte besitta den mest positiva livssynen, men ibland måste man väl ändå ge mig rätt när jag hävdar att jag är en kvinna med ganska stor portion otur i sitt liv:
Vart är snålblåsten och de svala 15 graderna från i fjol? Jag behöver få tillbaka min värdighet.
Hälsningar från en frustande, svullen tjockis som går under i värmen
När man kommer hem sent från en tvådagarstur i Vänga, trött och väldigt bajsnödig. Lite ont i ryggen efter bilturen. En sovande Elsalie i baksätet och resten av bilen full med packning inkluderat våta badkläder som måste hängas upp direkt. När man får bära in dottern, trots värkande rygg och försöka få henne att kissa innan läggdags. När hon i sin trötthet ber om en välling och man säger ok, trots att man akut behöver gå på toaletten. När man ska skynda sig att fixa vällingen för att få henne i säng först. Då vill man inte att det ska bli så här:
Nu sover hon och jag hetsäter choklad i väntan på att lusten för att sanera köket från vällingpulver, ska infinna dig.
Nu börjar den sträva neråt.
Jag som tänkt att denna blogg ska dokumentera mina barns uppväxt i avsaknad av fina foton/scrapbooking/minneslådor/allt som "andra" gör och som stressar mig, har ju missat att skriva om det stora utvecklingssteget Elsalie tog häromdagen.
Hon ritade sin första huvudfoting!! Hon som är ganska ointresserad av att rita och har på sin höjd åstadkommit en "boll" tidigare, ritade en hel gubbe!
Fint ritat på ett kuvert och nu stolt nerpackad i väskan som present till pappa.
Fördel med att vara ensam förälder på stranden och måste stå i vattnet och passa sitt barn själv i tre timmar:
- Man blir solbränd
Nackdel med att vara ensam förälder på stranden och måste stå i vattnet och passa sitt barn själv i tre timmar:
- Man blir jävligt solbränd
För att överleva den här sista veckan som ensamstående förälder och otymplig, värmekänslig kropp har jag nu minutiöst planerat de återstående dagarna. Eftersom min dotter är av den sociala sorten nöjer hon sig max en timme i bara mammas sällskap innan det tjatas om kompisar eller att hitta på någon aktivitet av den rörligare sorten. Hon är inte ett pysselbarn!
Så imorgon åker vi till Vänga för att hänga med mormor, morfar och kusinerna till på fredag. Sedan kommer Nina, Maja och Ville över helgen och på måndag är en lekdate med förskolekompisen Wilma i planerad. Hon ska till sin pappa på onsdag så vi kommer ha en sista dag på tisdag tillsammans där hon riktigt kan tröttna på sin mamma. Allt enligt plan!
Åh vad jag längtar efter att bli av med den här magen nu! Att orka gå, kunna böja sig ner, slippa kissa på natten och ha armar som når mer än ett par centimetrar framför magen. Jag är i vecka 35, så nu börjar den sista månaden när man bara vill hoppa ur sin kropp.
Nu ropar Elsalie, dags att ha grodbegravning! Det visste man inte innan att det skulle ingå I föräldraskapet.
Jag är visst en usel sommarbloggare. Eller så är det min ork som tryter? Just nu får jag lägga all energi jag har på att ge Elsalie ett värdigt sommarlov. Ett som inte bara innebär stillsamma aktiviteter i skuggan.
Jag smälter ju bort i värmen och fötterna är mer klotformade än avlånga. Men det är klart att vi måste ta oss ut, bada, cykla, leka med andra barn och köpa glass. Så jag tar mig samman...oftast.
Igår kom vi iväg på en barnvagnstur. Elsalie vill ju gärna öva nu innan bebisen kommer. Innan vi kom ut hade hon bytt om ett par gånger innan hon fick till den perfekta outfiten. Ni ser väl att strumporna matchar munkjackan och att hon har en extra kjol under för att få rätta flyget på klänningen när hon snurrar. Att hon sedan väljer att ens bära strumpor till Foppa-tofflor tycker jag att vi struntar i att kommentera....
På eftermiddagen kom Josefine och Tilda på besök. Vi hade en supermysig eftermiddag där tjejerna lekte och mammorna pratade ikapp.
Jag är väldigt nöjd att jag införskaffat en uppblåsbar pool till altanen. Det ger många timmars nöjd lek utan tjat om att gå till badplatsen. För den befinner sig nämligen nedanför en lååång och braaant backe som mina fogar inte är sugen på.
Min dotter har ärvt min tävlingsinstinkt...tyvärr. Fast ännu värre, hon har dessutom på något sätt fått turen med sig. Något jag alltid saknat.
Efter två omgångar av "Lusen" där jag utklassats sitter jag här sur som ättika medan Elsalie glatt konstaterar om och om igen:
- Jag vinner hela tiden!
Nu jävlar ska jag anordna en RIKTIG tävling, typ stavningstävling eller quiz på engelska...här ska vinnas!
Även om inte Elsalie saknar hemmet så finns det något här på gatan som är värt att längta efter.
När vi på hemvägen kom förbi vår godisaffär på gatan, Lollipop, slängde Elsie sparkcykeln, rusade fram och pussade huset, gällt skrikandes:
- åh, Lollipop!!
Jag är en extrem "hemma-person". Mitt hem är min borg och allt det där. Hur härligt man än kan ha det på semestrar så finns det inget som slår att komma hem. Även om jag efter den här turen möttes av uttorkade blommor, tvätthögar och gräsmatta i behov av klippning.
Elsalie däremot skulle nog helt tillbringa livet på resande fot, gärna med ett cirkussällskap. Hon hann vara hemma ungefär en kvart innan hon stack till Smilla för att leka...Fast det är ju ändå härligt och somrigt att få vara så spontan. Trötta mamma kunde i lugn och ro vattna och kolla igenom posten samt slösurfa i soffan. Inte så illa alls.
Vi har dock haft det härligt på vår fyradagarssemester i Vänga. Vi har verkligen haft sommar på det där sättet jag hade som barn med bad i Vängaviken, i Gräfsnäs (för där finns det till och med kiosk!!), båttur, svampplockning och grillning.
Nu är det dags att cykla iväg för att hämta skorpan. Håll tummarna för att hon frivilligt följer med hem samt att hon orkar att köra sparkcykeln själv hela vägen, som hon lovat...
Hur trött kan man egentligen bli av semester, sol, bad och glassätande?
Jo helt enormt trött tydligen. Så trött att man längtar efter den där sängen på förlossningen på ett sjukt sätt. Jag trånar efter plastade lakan, lustgas, skalpelektroder och torftig sjukhusmat. En 25-graders dag till och jag kommer be om igångsättning!
...i Vängaviken. Vilken sommar det här verkar bli!
....så snurrar allt fort, fort.
Hon hann knappt hänga upp solhatten innanför dörren innan första lekkompisen var på plats. En kompis från förskolan och hennes mamma hängde med oss under dagen. När det hade lekts hela dagen och kompisen tacklat av (det blev en vagntur hem med snuttefilt för henne...), slängde Elsalie i sig lite mat och krävde att få gå till grannkillarna.
Eftersom vi inte känner dem...eller rättare sagt jag och Michael känner dem inte, Elsalie har redan varit över ett par gånger. Bland annat smet hon iväg på midsommar när vi hade huset fullt och plötsligt ringde grannarna till oss intet anande och berättade att hon var hos dem...pinsamt! Vi visste ju inte ens hur länge hon varit borta...
I alla fall ville jag att de skulle få en chans att säga nej ifall det inte passade, så jag fick traska med. Om man inte ska gena över en stenmur och hamna på baksidan av deras hus i deras trädgård, så får man gå en lång och ordentlig omväg, vilket jag tvingade oss att göra. Förstå hennes sturska min när grannarna blev jätteglad att hon kom och frågade varför vi inte gick över muren istället för den långa vägen....
Jag är i alla fall väldigt glad att hon är så framåt och social. På den här vägen kommer hennes mamma kunna åka kompissnålskjuts utan problem. Skönt, för jag är ju lite mer av en enstöring.
Är inte bästa sommarkänslan när man cyklar hem en ljummen kväll, det luktar blommor och nyklippt gräs överallt, magen är fullproppad med grillmat, huden fortfarande solvarm och man ha haft en supermysigt kväll på någons altan?
Precis en sådan kväll hade jag igår. Aahh!
Jag är ledsen "Rädda Barnen" men ni har just bränt era broar för en lång tid framöver hos mig. Jag blev nämligen väckt mitt i en eftermiddagslur av två överkäcka tjejer från denna organisation. Och det spelar ingen roll vilken fin sak man är ute för att tigga pengar till, när jag sover och blir väckt, då hatar jag alla en smula!
Så oavsett om det varit Jehovas, en som velat sälja älgtavlor eller majblommebarn, de hade alla gått samma öde till mötes som de här två tjejerna. Jag fräste lite trevligt att "jag sov faktiskt" och "så jag är inte intresserad av vad ni vill"! Sedan stängde jag dörren. Knacka dörr, vilket oskick!
/sura tanten
Ps. Jag är ju världsförälder och skänker då och då till läkare utan gränser, plus att Michael också ger till någon organisation varje månad...så jag är inte ond. Bara trött.
Igår käkade jag och Jossan middag på Seglarkrogen. Helt otroligt mysigt! Vi brukar ju mest hinna ses på luncher och måste då i en rasande takt avhandla det viktigaste, innan man får ila tillbaka till jobbet.
Igår hann vi prata länge och väl om även oviktiga saker, så härligt!
Det är ju fin utsikt på Seglarkrogen också, över Långdrags hamn, vädret var toppen och maten är grym. Här får ni den enda bild jag tog under kvällen. Njut nu ordentligt av min fotokonst. Jag kallar den "Vän i jävligt starkt motljus"
Det enda smolket i bägaren den här kvällen var den usla servicen. Det var helt otroligt vad vi kunde bli ignorerade i flera timmar. Ingen plockade av disk, fyllde på vatten eller frågade om vi ville ha något mer. Trots att vi försökte spänna blicken i dem så tydligt vi kunde. Det är väl uppenbart att två gravida kvinnor vill äta mer än en ynka liten rätt?!
Men istället så pratade de i telefon, med varandra, städade och i slutet hade de till och med en personalmiddag, som vi upptäckte när vi gett upp om notan och gick in till baren för att betala. Så uselt!
De måste haft annan personal när GP gav dem 5 fyrar i tidningen för ett tag sedan.
Nu när jag är själv hemma måste jag ju utföra ALLA hushållssysslorna. När man är två kan man ju alltid försöka roffa åt sig de grejer man tycker är kul eller åtminstone ok att göra och ducka för de övriga. Detta gör att jag nu i en månad måste gå ut med skräpet. Inte fasansfullt jobbigt, men så sjukt tråkigt.
Det har dock tillkommit en twist i den här sysslan, en äcklighetsfaktor. Vi har fått vita, vidriga maskar (likmaskar? Larver?) i vår kompostsoptunna. Det stinker verkligen och de är i sådan mängd att man kan höra dem.
Jag har inte tagit någon bild på hur det ser ut, för jag vet att det finns många känsliga själar där ute, men föreställ er hur det i princip "kokar" i tunnan.
Finns det någon som vet hur man får bort dem? Jag har försökt få Michael att spola tunnan men av någon outgrundlig anledning så har man inte genast anammat sysslan och tagit tag i den. Den har inte ens hamnat på hans att-göra-lista som han så prydligt alltid skriver. Så slarvigt av honom!
Som tur är står tunnan vid vägen, cirka 40m bort, så jag besväras inte dagligen. Men den står precis vid grannens parkering, så jag bär på en skam. Vi dumpar vår äckliga skit precis där de passerar varje dag. Precis innan Michael åkte hade vi dessutom skaldjursmiddag och tömningen är varannan vecka, så det är inte dags förrän nu på torsdag.....
Hjälp!
Nu har jag klippt gräset och så här stilig var jag då:
Jag gillar ju gräsklippning. Det är ju ganska meditativt att göra mönster i gräset och man har en massa tid att tänka eller lyssna på något kul. Idag blev det Sommar i P1. Först en snutt av Pelle Holmberg, men efter lite svampsnack och lite halvtrist uppväxtbeskrivning, bytte jag till Helena af Sandeberg. Hennes program gillade jag. Hon verkar kaxig men ändå blottar hon sina svagheter.
Men trots intressant lyssning så blev det tungt och svettigt idag. Envis som jag är, tog jag hela tomten trots att jag tänkt dela den på två. Men Michael är ju hemma om 4 veckor ( första biffen idag för honom) så om man bara klipper en gång i veckan så borde jag klara mig med bara tre gånger till.
Nu bli det vila och vattenmelon.
Vattenmelon är så sjukt gott. Hur kan saker som mest består av vatten vara så fantastiskt? Vattenmelon, gurka, män...
Förresten, en kul överraskning väntade på trappan hemma. DHL hade varit förbi med ett paket innehållande min beställda skötväska.
Den känns toppen, en bra kompromiss mellan estetik och funktion. Många fack, smarta små lösningar med inbyggda magneter och den är så stor att även Elsalie kan få plats med alla nödvändiga saker som ibland bara måste med (läs: docka, random kotte, paraply, halsband...)
Jag ger er här alltså min trognaste vän och följeslagare under de nästkommande två åren:
(Fanfar)
Det är lite sorgligt nu när man varje månad får ett papper på hur ofta man är inne i Göteborg och förlustar sig.
Inte många härliga luncher, mysiga fikor, lyxiga middagar eller roliga shoppingturer här inte. Fyra gånger har jag tydligen åkt till stan på en månad, fyra futtiga gånger. Det här duger inte! När Gorm är ute ska jag bli en lattemamma av rang!
Jag är sådan utpräglad B-människa!
Jag kom hem som ett vrak, men i vanlig nattsuddarordning är jag nu vid 23 superpigg och har diskat, städat i köket, vikt tvätt, satt på en ny tvätt, målat naglarna, färgat ögonbrynen, rakat benen och lagt en ansiktsmask. Tänk om jag kunde få den orken och energin tidigare på kvällen istället. I så fall skulle jag ju gjort något vettigare som att klippa det långa gräset.
Imorgon kanske?
Nu sitter jag och laddar inför morgondagens lönesamtal, vilket är lite klurigt att ha när man ska gå hem tre dagar senare...
Jaha ja. Vad tomt det blev. Nu har Michael åkt och jag är helt ensam i en vecka innan Elsalie dundrar in. Första timmarna är det så skönt. Jag segar mig, vilar, äter choklad och ägnar mig helhjärtat åt mobilen. Men sedan kommer det krypande, ensamheten. Värst är det vid middagsbordet. inte bara för att det brukar vara Michael som lagar all mat, utan för att det är så sjukt trist att äta själv.
En torftig omelett svängde jag ihop och slafsade i mig. Ni hör ju, så trist! Finns det kul ensammat?
Nu är det bara tre dagar kvar på jobbet. Konstig känsla. Så mycket blöjor som ska plockas hem, så många att säga hejdå till och så mycket saker att arkivera. Jag gillar ju mitt jobb så lite vemodigt är det. Särskilt som jag de senaste dagarna lyckats vända en annalkande katastrof till en succé. Och jag har ju inte hämtat in all cred för det. Effekten kommer ju märkas först i höst och som den bekräftelsesökande person jag är, så är det ju trist att inte håva in klapparna på axeln....
Idag har jag beställt en skötväska från by Stroom. Svårt med bilder på nätet, men den verkar rejäl och bra. Förra gången hade jag en begagnad väska i brunt tyg som jag blev så trött på, så denna gången ville jag köpa mig en fin. Köpa, köpa, köpa...det är ju skamligt vad mycket jag shoppar just nu. Men nästa år är jag ju i och för sig dömd till att gå i gamla, slitna kläder med mjölkfläckar samt se på en shoppingtur som ett äventyr jämförbart med bestigning av MountEverest och ekonomin kommer att vara knackig värre när jag får förlita mig på försäkringskassan, så jag unnar mig nu....sedan är jag tjock och ensam, ok?!
