Inte trodde jag på riktigt att jag skulle gå över två veckor även denna gång. Tänkte att någon gång måste väl jag också få lite tidsrabatt. Jag som avskyr när saker går långsamt och ofta sätter likhetstecken mellan snabbt och bra. Effektivitet är min ledstjärna osv. Så ironiskt att just jag går över två veckor med alla mina graviditeter, det snart enda i samhället vi inte kan påverka.
 
Nu ligger jag i alla fall här och ska försöka sova med vetskapen att 8.00 imorgon undersöks jag för att se hur vi kan sätta igång det hela. Så konstig känsla! På väg till slakt och samtidigt till något jag längtat efter i 10 månader. Rädsla och förväntning!
 
Väskan är packad, schema klart med barnvakter, huset städat och förlossningsklänningen framlagd. Japp, jag har fött alla mina barn i samma blågrå sweatshirt-klänning. I slutskedet har jag så klart fått byta till något läckert från landstinget, men jag har alltid startat med klänningen. Den har även varit på utlåning till min kompis Josefine, så den har varit med om ett och annat underverk.
 
Önska mig lycka till nu och håll tummarna för att jag slipper en utdragen process, allt spricka från a till ö eller andra jobbigheter. Nu vill jag träffa den lille filuren som gonat sig så länge inuti mig och som krafsar så obehagligt i mina ljumskar samt sparkar mig på revbenen. Kom ut och mys istället!!!
 
 
Idag var det sista besöket på mvc. Ja, sista, eftersom vi nu bokade en tid på förlossningen nästa vecka för igångsättning. Detta känner jag ju igen...tredje gången nu och jag börjar bli så trött på mina elefantgraviditeter.
 
Jag bad i alla fall om en hinnsvepning vilket jag nu för första gången fick! Märklig känsla när barnmorskan sa att hon kunde känna bebisens huvud. Kanske märkligt även för Michael som fick vara med på sin första gynundersökning. Han sa att han kände sig ödmjuk inför vad kvinnor går igenom....no kidding!
 
Status är i alla fall att jag är öppen 2-3 cm och har en mjuk livmodertapp (ej utplanad dock). Barnmorskan rafsade runt en stund och sa uppmuntrande att det nog borde köra igång snart. "Lite värkar på det här, så går det nog fort". Jag håller tummarna så att knogarna vitnar. 
 
 
Michael tar allt med lite mer lugn och just nu är vi på XLbygg och köper saker som kräver hyrsläp. Så om ni hör något om en bil med släp på E6 i hög hastighet, så vet ni.
Nu börjar detta fixandet och boandet ta sig lite väl stora proportioner. Idag städade och rensade vi till och med på vinden. Kom igen nu bebisen, mamma orkar inte fixa mer nu, fogarna och ryggen kommer aldrig hämta sig ifall du dröjer ytterligare en vecka!
 
Vi har nu gjort gästrummet till Elsalies rum:
 
 
Vi har också byggt om utrymmet under trappan till en mini-wic till henne:
 
 
Vi har gjort om Elsalies gamla rum till Pennys och passade på att höja sängen ytterligare för att skapa mer lekyta:
 
 
Vi har flyttat skrivare mm och satt in i ett skåp i tvättstugan (ingen bild pga tråk).
 
Vi har börjat samla ihop bra att ha-saker till ett bebisrum:
 
 
Ett skötbord på varje våning är fixat:
 
 
Spjälsängen står redo:
 
 
Uterummet är verkligen på god väg:
 
 
Solpanelerna ligger och väntar på montering eftersom taket nu är tvättat och målat:
 
 
Michael har dessutom hunnit laga papptaket på uterummet med tjära och allt. 
 
Idag var vi alltså på vinden och röjde...
Det är nog bäst att jag föder i natt så att man kan få lite vila...
Vaknade idag av att jag knappt kan röra mig. Kroppen är helt slut! Antar att förflyttning av diverse möbler från frukost till kvällen satt sina spår. Benen är som stockar och ländryggen skriker av smärta. 
 
Idag får jag försöka lägga band på mig och vila kroppen så mycket som möjligt. Natten har ju varit hemsk när jag vaknar och behöver kissa, men det är i princip omöjligt att röra sig. Inte en enda muskel samarbetar och allt gör ont. Graviditet är verkligen en försmak av hur ålderdomen kan kännas.
 
Idag fortsätter dock fixandet, men jag delegerar istället. Elsalie målar och Michael fixar med uterum och klipper gräs. Snart väntar en IKEA-runda och jag behöver samla kraft för att bara ta mig runt i varuhuset.
 
Vår lilla hantverkare.
 
 
 
 
Puh, vid 20.00 satte vi oss alla i tv-soffan (som är tömd på grejer igen) och njöt efter en hel dags slit med ommöbleringen. Vi gjorde det! Vi är långt ifrån klara men barnen har någonstans att sova i natt och vi har fått tillbaka tv-rummet. Det är bara bebisrummet som fortfarande är totalt i oordning, men så lär det förbli ett tag framöver.
 
Imorgon väntar IKEA-runda och garderobsrokad samt tavelfix och leksaksförvaring....om vi orkar.
 
Men vi ser potential i rummen!
 
 
Notera Elsalies nya coola lampslingor i rummet som man kan ändra färg och ljusstyrka på med hjälp av en app. 
Projekt "byta allas sovrum" som jag startade i ren boa-desperation förra helgen har nått sin kulmen idag. Det som tidigare var ett tv-rum, ett gästrum och två barnrum är nu ett totalt kaos. Michael är så trött på mig, men tålmodigt kämpar han på och sågar, lyfter och bär.
 
Så klart saknas skruvar till ena sängen, två rejäla märken har vi skrapat upp i golvet och Penny har "lekt skatt" med en viktig skruvdel till våningssängen. Så enligt henne måste vi ha en skattkarta för att hitta den...suck! Annars går det bra. Alla är lite kantiga och jag tror att vi behöver en ordentlig myskväll ikväll för att hitta lyckan.
 
Frågan är bara om barnen har någonstans att sova i natt? Ännu värre, om nu bebisen kommer idag när jag har lyft, lyft och använt kroppen lite över dess kapacitet, då blir det lite omysigt att återvända hem till detta:
 
Vår tv-soffa som vi ska försöka gräva fram till ikväll:
 
 
Bebisen kan ju somna tryggt i sitt rum. Behövs bara ett babynest väl?
 
 
Elsalies stortjejsrum är ju riktigt mysigt
 
 
medan Penny kör lite mer avskalat med mordern placerarens av sängen.
 
 
Nu är klockan 16.15 och förhoppningsvis är något av detta löst innan 20-tiden. Annars kanske Michael ansöker om skilsmässa...