Skolgympan i norr är lite annorlunda.
Här badar man tydligen i vakar medan klassen skrattande hejar på.
Skolgympan i norr är lite annorlunda.
Här badar man tydligen i vakar medan klassen skrattande hejar på.
Inget bloggande pga överdrivet livsnjuteri i form av snö, sol, nästan orörda backar, vin, mat och vänner. Elsalie går på skidskola och är superduktig!
Hon övar dessutom på storasysteriet med hjälp av Juni. Hon får där en större utmaning än Penny, som varken kan gå eller säga nej. Man kan dock se hur hon njuter av idolskapet som åldern ger henne.
Nu när Penny lyckats få kläm på gåstolen och styra den, så har hon sina favoritställen;
Spishörnet med de otroligt roliga ugnsvantarna
Lådan med alla plastlådor och nappflaskor
Och självklart kaminen, alla barns favorit
Igår var vi på kalas hos Michaels syster, för hennes äldsta dotter Emelie fyllde 9 år. Då lyckades jag fånga fyra generationer på bild.
Farmor Lotta, gammelmormor Mariann, pappa Michael och Penny.
Jag trodde det aldrig men min gamla V70 stod pall en stor barnvagn, tre resväskor, tre handbagage, två bilbarnstolar och fyra personer. Inte illa!
Nu är vi på väg till Landvetter mot Åre. Så här 15 min efter start så har ALLT gått smidigt. Håll tummarna, det är ju ändå Kalle Anka som ska ut på resa.
På morgonen sköter Michael ruljansen och flickorna verkar glada över det upplägget. Även mamman som kan sova och får selfies skickade till sig.
Det är skönt att vi har delat upp arbetsuppgifterna här hemma. Michael lagar mat, jag tvättar, Elsalie dammsuger och Penny sköter disken.
Oj, vad det underlättar.
Dåligt bloggande från min sida nu, jag vet. Men jag har varit fullt upptagen med att ringa Skistar en sådär 10 ggr per dag eftersom de tänkte komma undan med att boka av, boka om och allmänt rövknulla oss. Trist.
Nu är dock allt på plats igen för vår Åre-resa. Det ska bli så härligt att åka iväg. Ett tag hade Skistar berövat mig all lycka inför resan, men nu känns det kul igen. Vi får sällskap av härliga vänner dessutom!
Förutom detta lilla drama så har vi fortsatt med att ordna till Elsalies rum. Vi har beställt högre ben till hennes säng och i väntan på dem har vi målat, köpt matta och skrivbord, satt upp spegel samt påbörjat en fotovägg. Snart så.
Lite bilder från dagens fixaromgång. Vi hade förstärkning av Pennys farfar också.
Det är ju ändå fantastiskt hur synkade vi är i den här familjen.
Idag när jag gick för att natta Penny lyckades jag somna sittandes på sängkanten med överkroppen hängandes över spjälsängen. Efter 20-30 minuter vaknade jag av att armen domnat. Skamset skyndade jag mig ner till resten av familjen för att se på Turbo-filmen vi hyrt. Jag möttes dock av snarkningar från de två cineasterna, som båda slocknat i soffan medan filmen rullade otittad.
Håll tummarna för en lugn och framförallt lång natt, det verkar som att vi behöver det.
Idag har vi iPad-förbud och vad mycket annat Elsalie hinner göra! Hon har redan lekt i sitt rum, klätt ut sig till svanprinsessa, pusslat två pussel, lekt i lekstugan, blivit ansiktsmålad och nu läses det saga.
Michael har verkligen gått in för det här med att skippa ipad under dagen och peppar, peppar striden blir mindre och mindre för var dag.
Sådana här stunder skall arkiveras noga i minnet. Så här är det att vara föräldraledig...också.
Det blev en bra helg med lite av varje. I lördags anordnade vi arbetsläger med puckelryggade glada dvärgar.
Ok då, Elsalie med kompis iklädda skyddskläder ovanpå jackorna. De småpratade glatt, hjälptes åt och fick färg överallt! Men lekstugan blev målad.
På kvällen var vi på middag hos Thomas och Rebecka, som avslutades hos oss pga mest antal barn som skulle nattas. 2 vs. 0
I morse sov jag ut och vaknade till muffins- och kladdkakebak.
Jag målade klart i Elsalies rum, tränade och spikade upp tavlor. Efter pasta och köttfärssås så blev det filmkväll i soffan, Dumma mej valdes. En väldigt bra avslutning på helgen!
Idag upplever Elsalie en lycka större än hon någonsin varit med om. Michael bestämde sig för att rensa ut godisskåpet där vi under året samlat allt godis som blivit över efter lördagarna.
Så hon frossar och planen är att sedan skicka iväg henne på lekdate...he he he
Vilket Mästerkocken-avsnitt! Vi blev så otroligt sugna på vin att bara 20 minuter in i programmet fick vi pausa och korka upp en flaska.
Nu återstår att se hur den här cabarnet:en gifter sig med daim. Hur den förhoppningsvis lyfter det nötiga och söta. Eller vad faan, vi hämtar tryffelchips också!
Nu har sjömannen kommit hem och genast smiter jag ut och förlustar mig. Middag på stan med Sofia blev det idag. Inte fy skam!
Ni ser, smink och halsband. jag kan även avslöja att jag hade klackar....ok, kilklackar men ändå. På stan i klackar!
Aah, varje gång jag ska svara på en kommentar så stänger blogg.se av sig. Jag vet inte vad som är fel. Så nu vet ni varför jag inte svarar på kommentarer längre.
Louise, jag blir jätteglad att du läser och jag är precis som du, usel på att kommentera i andras bloggar. Så är väl många antar jag. Jag ser ju på min sida att jag har en del som läser, men få kommenterar. Och det är HELT ok, även om jag blir superglad när någon tagit sig tid och skrivit något!
Så stor hon har blivit, nu är redan tandläkaren ute efter henne.
Jag har inte skymtat några riskorn ännu, men de borde vara på gång.
Inte så snabbt och inte så långt, men jag gjorde det! Första löptiden utomhus sedan förlossningen ( och eftersom jag inte sprang under graviditeten så är det väl cirka 1,5 år sedan sist...)
Så nu är det väl bara att sätta igång. Längre och snabbare måste det bli, målet är ju under 2 timmar på Göteborgsvarvet 2015. En bit kvar alltså...
Tänk om jag hade vetat det i höstas, att jag skulle vaska så här mycket bröstmjölk.
Då var ju varje droppe så värdefull och jag blev mordisk om man råkade spilla något. Det låg ju så mycket tid och kraft bakom pumpandet.
Dessa påsar glömde jag framme över natten och tänkte mest, jaha det var ju trist. De börjar ju närma sig maxlängden ändå för hur länge msn kan spara i frysen. Det är inte många påsar kvar nu men Penny är ju trots allt snart 6 månader.
Man måste bita i många marsipanbitar för att hitta en god pralin. Ett väldigt känt chokladordspråk.
Jaha, då har jag slängt ihop en fantastisk god vegetarisk lasagne då.
Alltså på riktigt, jag har lagat två BRA middagar idag och hållit bebisen nöjd. Nu sover hon och hade det inte varit för ensamhetsfaktorn så hade jag faan i mig korkat upp ett glas vin. I'm on fire!
Så här borde alla föräldradagar vara.
Jag vaknade kvart över 7 av att Penny kvittrade bredvid och fyrade av leende efter leende. Upp, byta blöja, frukost, kaffe och chokladbit (mmmm choklad, vilken jävla grej ändå!), förbereda (nyttig!) lunch och invänta finbesök.
Penny somnar lagom så att jag kan hinna prata med Hanna i lugn och ro medan hon ammar. Ut på promenad i det fina vädret, hem, lunch, prata prata prata, kaffe och choklad (ja igen! Vaddå då?), glad bebis som nästan äter en portion lunch (hurra!) och sedan vill sova en eftermiddagslur igen.
När man har sådana här härliga dagar är det svårt att motivera varför man ska tillbaka till jobbet igen. Nu kommer ju dessutom våren!
Jag fick en spännande avi i brevlådan och det var med förväntan jag hämtade ut paketet på Lollipop (godisaffär och paketutlämningsservice) idag. Det stod i Michaels namn men jag kunde inte komma på något han beställt, så allt var ju möjligt! Enda ledtråden var att det stod utlandsförsändelse på det.
Vilket antiklimax när jag slet upp paketet och hittade hans japanska knivar, som han dessutom berättat flera gånger för mig att de var beställda och på väg. Suck! Ja, jag har blivit extremt bortskämt efter chokladasken i brevlådan. Nu tror jag liksom att alla paket innehåller något fantastiskt till mig.
Michael, you've created a monster!
Fint inslagna var de också i rosa, blommigt papper samt någon japansk dagstidning. Men vad ska jag med knivar till när kocken är till sjöss?
Nu ryker dreadsen. Nu har de liksom börjat samla damm i sig.
Den här chokladasken har legat i vår brevlåda sedan i fredags. Men eftersom jag hämtade posten först idag, så har jag varit ovetande om det.
Tänk er, jag har alltså gått runt här hemma hela helgen utan att veta att brevlådan varit full av det bruna guldet. Tur att jag inte satt några löjliga "endast godis på helgen"-regler, det hade kunnat bli tragiskt!
Jag har hittat ett knep för att klippa Pennys naglar helt ostörd: babblarna.
Ett klipp på youtube och hon sitter som klistrad, blick stilla. Så jag kan i lugn och ro ägna mig åt bebismanikyr.
Men innan ni rasar, det är inget vi gör dagligen, jag lovar. Imse vimse med rörelse regerar fortfarande som favoritaktivitet.
Efter gårdagens hemska besked är det så svårt att tänka på något annat, men för Pennys skull måste jag fokusera på annat än sorg. Barn snappar ju upp sinnesstämningar lite väl mycket.
Jag är så tacksam för min familj och över hur bra jag har det. Vilken tur jag har haft!
I går kväll var jag och Penny på middag hos Mårten, Hanna, Helmer och lille Abbe. Så mysigt! Skönt att få distraktion från sorg och få att kul. Det behövde jag verkligen.
Jag hade tänkt berätta om den härliga loppisen jag varit på men ett meddelande fick mig att tappa all lust. Ett par kompisar till oss har råkat ut för något ohyggligt grym. Något ofattbart. Så nu sitter jag och äter glass ur en ljuskopp och gråter över hur orättvis världen är istället. Fy faan!
Vad är det med mig och djur? Varför söker de upp mig. Jag gillar ju inte djur. Inte så att jag vill dem illa så klart, men jag är helt enkelt inte intresserad. Ändå verkar de vara intresserade av mig eller åtminstone vill de jävlas med mig.
I morse när jag gick nerför trappan möttes jag av en helt otrolig stank av kattkiss. Ögonen tårades av odören och crescendot kom någonstans vid tvättstugan.
Till saken hör att vi har en gammal kattlucka på dörren till nedervåningen. Den är dock igensatt på insidan av en plastbit. Så jag kunde inte förstå hur det kunde lukta kattkiss, ingen katt kan ju ta sig in. Jag antog att min näsa spelade mig ett spratt så här i efterdyningarna av min förkylning.
Jag stängde dock alla dörrar till alla rum för att se om doften intensifierades i något rum. Jadå, hallen utanför tvättstugan stinker!! Så jag pillade lite på luckan och gick ut för att kolla på den utifrån. Då hittar jag källan. Färskt kattkiss på hela utsidan av luckan och det finns ett mellanrum mellan luckan och den plast som den är igensatt med. Där var det fullt av kiss!
Jag blir så jävla trött! Schas! Varför hänger katten här? Jag blir mordisk. Jag stör ju inte djuren, varför stör de mig??
Lycka är att ostörd äntligen få ägna sig åt inspektion av mammas klocka. Som jag har suktat!
Lycka är att ostörd äntligen få ägna sig åt inspektion av mammas klocka. Som jag har suktat!
