sjömanshustrun.blogg.se

Efter att fått i mig lunch utan illamåendeattack så fick det vara nog med den här sjukan och vi gav oss ut på en cykeltur till Gottskär. Och jädrans vad härligt det var!

 

Det är min premiärtur med den här hojen som jag köpt av min kompis Hanna. Jag har ju haft den i cirka 2 år, så det var verkligen dags. Den gick fint och jag ska bara finslipa lite på mina växlingar. Detta är ju första gången jag har en cykel med växlar i vuxen ålder, hela 3 stycken är det nu som jag ska manövrera!

 

Att cykla är underbart som transportmedel! Jag gillar det tyvärr inte som motionsform, springer mycket hellre, men för att ta sig fram. Åh! Inte känns det i fogarna heller.

Igår fick vi en överraskning, vår dammsugarrobot startade glatt igång vid 10 och gick ut på en runda. Han betedde sig dessutom mer ordentligt än vad vi är vana vid. Vår Robert, som vi efter 6 månader inte lyckats programmera eftersom vi endast har en beskrivning på franska, är tydligen programmerad nu för lördagssugning vid 10.

 

Jag misstänker starkt Elsalie. Hon fingrar gärna på honom. Så antingen har hon gått en franska- samt läskurs bakom min rygg eller så är det den klassiska "om 1000 apor skriver på var sin skrivmaskin i 1000 år, så har de till slut skrivit en roman" (eller hur nu sägningen lyder?)

Jag kom på att ni så klart vill veta vad en sådan här donna äter om dagarna för att hålla sig i så fantastik god form. Här kommer dagens samtliga måltider:

Frukost: en skål yoghurt med müsli, linfrön och gojibär samt ett glas grapefruktjuice (so far so good)

Fika på stan: två sippar kaffe och några tuggor chokladcupcake (dåligt val, sämre intag)

Mellanmål: 25 bigarråer, fem skorpor utan något på, fem klunkar te, några sippar resorb och en ansenlig mängd smågodis 

Middag: Fyra Finncrisp med skinka på (jag avslutar visst på topp)

 

Lägg till ett otal toalettbesök, så har ni ett helt dietprogram. Konstigt att jag med min medvetna mathållning bär på en hel del extra kilon just nu.

 

 

 

Jag är sjuk! Och extremt ynklig.

 

Vår sista helg tillsammans innan Michael åker ut igen så blir jag krasslig. 

 

Dagen började så bra med sovmorgon och planering för en shoppingdag i Gbg. Skötväska, ny ring till Michael och proppar stod på listan. Javisst i morse gick ett par stycken och både kyl och kaffekokare var döda.

 

Men strax efter frukost tog illamåendet mig helt och jag låg mest och stönade i soffan. Efter ett tag blev jag dock bättre och viljan tog över så vi åkte. Väl i Gbg växlade jag mellan att må bra och knappt kunna reda mig. Så vi fick åka hem igen och ringa både sjukvårdsupplysningen och förlossningen för att få råd.

Nu ligger jag nerbäddad framför en film med bigarråer, skorpor, te och vatten. Michael fixar och donar. Jag hoppas kunna få i mig något.

Dagens mage är turkos

Idag är det lite deppigt.

 

Elsalie hämtades i förmiddags av sin pappa för en två-veckorsvistelse. Suck!

Man vänjer sig aldrig riktigt och jag upplever att det blir jobbigare och jobbigare. När hon var mindre hade jag behovet av avlastning på ett annat sätt, men nu när hon är så stor och självständig så känns det bara jobbigt. Det enda sättet att inte totalt deppa ihop är att fokusera på att hon har ju det bra. Hon har ju längtat efter sin appa och ska nu ut på mysig segelsemester. Detta är bara andra gången som jag är utan henne i två hela veckor. Jag brukar ju alltid på någon helg eller ett par veckodagar extra. Så nu gäller det att bita ihop.

 

Jag försöker att vila mig och städa för att koncentrera mig på annat. 4 olika Sommar i P1-program har jag redan hunnit lyssna igenom, medan Michael varit på Universeum med sina systerdöttrar. Jag kör några maskiner tvätt också, min favorithushållssyssla. Sedan försöker jag att inte falla i martyrskap. Försöker! Nästa vecka åker Michael ut på sjön och då blir det helt tomt här på Karsegårdsvägen.

Borta bra men hemma bäst.

 

Vår semester var verkligen perfekt men vad skönt det ändå är att komma hem. Jag njöt till och med av att betala räkningarna i går kväll och tycker att det ska bli lite härligt att städa idag. Trots att vi inte har städat sedan midsommarfesten.

 

När vi åkte iväg har dock en annan familj passat på att flytta in här. Familjen svartmyra! Hundratals av dem kryper runt i nerevåningen. Vad äter myror? Vad vill de oss? Och framför allt, hur faan får man bort dem? Att hälla ut myrr känns ju inte så hälsosamt direkt.

 

Jag är uppväxt med det här problemet. När min lillasyster fyllde sådär 4-5 år hade hon ett barnkalas där alla barnen valde bort de förberedda lekarna och bara stampade myror...I två timmar stod cirka 10 barn och stampade och stampade. Det var det mest praktiska kalaset någonsin. Ända stöket var att sopa upp högar med myror efteråt....

Vi är riktigt bra på av riva av semesteraktiviteter. 

Igår, efter Elsalies längsta sovmorgon någonsin till 9!!!, så åkte vi till Junibacken för att leka en halvdag. Vilket kul ställe! Deras sagotåg var jättefint och välgjort. 

 

Sedan bokade vi rum på Stjärnholms slott i Oxelesund, eftersom vi planerade att ta oss vidare till Kolmården under onsdagen. Gissa vem som var helt i extas för att vi skulle sova på slott?

Elsalie utnämnde sig direkt till prinsessa, mig till drottning och Michael till kung. Sedan blev hon väldigt bekymrad för man måste ju ha en vacker klänning och diamanter. Det MÅSTE vi köpa! Som tur var nöjde hon sig med en prinsesskrona. Puh!

Slottet visade sig vara en lyckoträff. God mat, charmiga rum och väldigt barnvänligt. Vi började med lite östersjöbad och jag kom i med HELA kroppen. Första gången på två år.

Sedan ökade dock kostnaden drastiskt för denna semestern när Michael tappade sin förlovningsring i vattnet endast minuter efter att vi konstaterat att vattnet var väldigt grumligt här. Bitter eftersmak på det badet tyvärr...

 

Utvilade vaknade vi och konstaterade att regnovädret från Polen som SMHI varnat för var här. Vi skippade då Kolmården och körde vidare till Jönköping.

Väl där turistade vi hårt under ett par timmar. Både restaurang Lingon, John Bauer-museum och stadens fräschaste toalett besöktes.

 

Nu sitter vi i bilen på väg till Alingsås för en kompisträff innan hemfärd. En kort men intensiv semester är på väg att avslutas.

Elsalie har en grym talang. En färdighet som utmärker sig. Nu är bara frågan hur vi ska vinkla det här till en karriär. Ska vi satsa på cirkus, brandman eller helt enkel gå med på pole dancing?

Åh vilken härlig dag vi har haft i Stockholm. Vi mötte upp Julia och Juni för att ta båten ut till Fjäderholmarna.

Där hängde vi hela dagen i solen. Tjejerna lekte, Michael badade och vi åt med fin utsikt.

 

 

 

På eftermiddagen tog vi oss tillbaka till hotellet för en liten lur. En timme senare vaknar en supersur familj upp för att ta sig ut på stan för middag. Lilla fröken fashion ville prompt bestämma kläder själv, mamma försökte kompromissa (curlade enligt Michael...) och till slut hittade vi någon slags lösning. Då satte Herr fashion in ett veto. Han ville inte gå på restaurang med en mischmaschad tjej. Lågt blodsocker?

 

Sedan av någon slags kosmisk lyckosam tur såg Elsalie sig själv i spegeln och höll med Michael. Ok, pust, äntligen kom vi iväg och efter en spännande tunnelbaneresa med väldigt roliga rulltrappor hamnade vi på asiatiska restaurangen East.

 

Väl där höjdes humöret på grund av god mat och fina akvarier. En glad och nöjd familj vandrade sedan hemåt i den fina Stockholmsnatten.

Redan några timmar in i vår Stockholmsvistelse fick vi vår beskärda del av storstaden. 

Eftersom vi bor nära Slussen gick vi till SoFo för att käka. Vi hittade ett ställe med grym mat och uteservering. 

 

Under vår dryga timme där lyckas vi se vår första kändis, Lisa Ekdahl, och bli vittne till en otrevlighet. En man vandrade mitt i gatan, en bil tutade, han strosade lugnt vidare varvid bilistenflyger ur bilen och gapar på honom. Då kommer det läskliga och oväntade, mannen på gatan drar fram en elpistol som han viftar med och demonstrativt avfyrar. Läbbigt!

 

Elsalie märkte inget, som tur var. Här är hon nöjd och glad på restaurangen.

 

 

Vi kom iväg igår, inte vid 6 men i alla fall halv 7. Inte illa!

Vi tog första stora stoppet i Gänna och insåg att halv 9 en söndag, så är det en väldigt sömnig stad.

 

Vi lyckades i alla fall hitta en sunkig frukost, spela äventyrsminigolf, rida på en ko, doppa fötterna i iskalla Vättern och kika lite på polkagristillverkning. Elsalie blev dock kissenödig innan Grand final med insnurrningen av röd deg i vit, så vi fick gå. Till Michaels enorma besvikelse....

 

Sedan körde vi vidare till Bergs slussar utanför Linköping för en lunch med utsikt över just kanalslussningen.

 

På kvällen anlände vi ganska möra till Stockholm.

 

 

 

 

 

Ok, jag är sjukt nöjd över alla bilder! De är fortfarande kass kvalitet medan de är MÅNGA!!

Det var stor humor på midsommardagens morgon när en av våra nattgäster, Axel, gett sig ut på tidig promenad. Han hade svårt att somna om och bestämde sig för att traska lite. 

 

Under tiden vaknade Elsalie och Smilla och bestämde sig rådigt för att låsa den olåsta dörren. När Axel kommer tillbaka möts han oväntat nog av en stängd, låst dörr och eftersom det är tidigt vill han inte ringa på. 

 

Han ser till sin lättnad tjejerna och knackar på rutan. Responsen är dock lite oväntad...de frågar vem han är. Han frågar om de inte minns att han var där under hela dagen igår och firade midsommar med dem. Båda tjejerna skakar på huvudet....Jobbigt läge! Elsalie föreslår att hon ska hämta mamma. Axel lyckas dock övertyga dem tillslut att han faktiskt känner oss och har sovit över i tvättstugan i natt och de ger med sig...

 

Jag är dock mycket stolt över att de inte direkt släppte in, en för dem, okänd man i huset! Axel kan dock inte ha känt sig så färgstark eller att han sätter så storka avtryck. Många skämt om den lille, beige mannen (från Macken) blev det.

Oj, oj, oj vilken midsommar det blev. Härliga människor, mycket mat och tur med vädret. Vi var 12 vuxna, 5 barn och en ljuvlig liten Kerstin-bebis.

 

Klassisk sillunch, dans runt stången och grillavslutning. Det känns som om det var fler som hade detta på agendan igår.

Trots mitt tillstånd höll jag humör och ork uppe ända till halv 2 faktiskt, innan jag fick vika ner mig.

 

Det var härligt att ha ett större kalas och se vad hus och trädgård går för, med mycket folk i rörelse och aktiviteter i alla hörn. Jag är sjukt nöjd över att vi fick till tre olika quiz under dagen samt att vi kunde erbjuda både dans runt stången och ett litet dopp i havet för de yngsta.

 

Nu är jag helt färdig, men ska ladda om inför den oplanerade semestern vi tänkte ta imorgon. Klockan 6 tänkte vi att bilen skulle rulla igång med Michael som chaufför och mig och Elsalie som sovande passagerande...

 

Återkommer om vart vi tog vägen och hur länge. Planen just nu är att i alla fall nå Stockholm. Tips på vägen mottages tacksamt!

Efter att ha slöat bort dagen inklusive en tupplur på eftermiddagen så fick vi ett ryck och bokade bord på finrestaurang. Glada i hågen började vi göra oss i ordning men då satte lilla fröken trots igång.

 

Kaninsminket skulle vara kvar så klart, favoritklänningen på, matchad med solkeps och blåa, glittriga sandaler. Flätorna som hon sovit i fick inte fixas till och efter allt tjat så var inte humöret på topp hos varken mig eller dottern. Lite sena fräste vi iväg och efter första frågan hur långt det var till restaurangen tog vi vårt förnuft till fånga. Vi bokade av restaurangen och körde raka vägen till McDonalds. Så bra val! Hon matchade Ronald perfekt och fick både lek och onyttig mat. Bästa lördagsavslutningen. Nu ligger hon lite sockerhög i badet och pratar oavbrutet, sjukt nöjd och jag inser att vi aldrig skulle överlevt en finmiddag med värdigheten i behåll.

Mitt i allt stök idag så hade vi en visning på förlossningen i Varberg inbokat.

 

Det var över förväntan måste jag säga. Riktigt mysigt och trevligt. Det är nyrenoverat och kändes fräscht. Stor skillnad mot sterila Östra. Vi blev guidade av en barnmorska som jag direkt ville lägga vantarna på och boka till min förlossning.

 

Det känns skönt att föda i Varberg, som i alla fall har lite bättre läge än Göteborg vad det gäller bemanning versus födelsetrycket under sommaren.

 

Nu är jag redo! Hade gärna fött imorgon. Den här gången ska jag dock packa en bättre BB-väska. 

Oj, vad vi har grejat och förberett idag!

Eftersom vi får cirka 20 midsommarfirare hit imorgon, en del på övernattning, så var det ju läge att sanera huset. Vi fick fart och har till och med rensat ut "räkrummet", som vi så charmigt kallar det obligatoriska skräprummet som blir när man flyttar till något som har ett rum mer än vad man precis behöver. En del kallar det ju kontor, men det vet man ju är bara en omskrivning.

 

Räkrummet fick dock sitt namn när vi precis flyttat hit och en flaska med biologisk växtnäring (dvs bajs på flaska) läckt i en flyttkartong i detta rum. Osäker på om graviditeten spelade mitt luktsinne ett spratt så tog jag med Elsalie in i rummet och hon utbröt glatt, innan jag hann fråga:

- Här luktar det räka!

 

Idag har vi i alla fall handlat, städat, rensat, bakat pajer, förberett quiz och till och med dukat. Se bara:

Idag hade jag och Jossan en av våra numera klassiska lyxluncher. Vi ses på Frölunda torg, äter sushi och pratar, pratar, pratar. Helt underbart och så välbehövligt. Min bästa pysventil! Idag hade vi väldigt mycket att avhandla och jag kände mig inte klar alls när jag var tvungen att skynda mig tillbaka till kontoret efter två (!) timmar. 

 

Åh vad jag saknar att bo på gångavstånd från henne! Det var så lyxigt när vi delade samma ö. Vi var ju dessutom föräldralediga samtidigt med våra tjejer och vilken härlig känsla det var att vara mammaledig samtidigt med någon som står en så nära. Att bara få hasa sig iväg till henne och hennes hemtrevliga hus för att få hänga över kaffe, när tröttheten hade kommit och tagit mig.

 

Nu bor vi en bit ifrån varandra och det sörjer jag. Verkligen sörjer. Visst det är klart att vi ses, men inte lika ofta nu när vi ska passera vatten, en storstad, en motorvägssnutt och en liten landsvägstur innan vi får syn på varandra. Det är skillnad mot en promenad på 3 min där vi ofta möttes på hälften vid skolan.

Varför är små barn så besatta av tävling? Om man tar tid eller tävlar så är det aldrig något problem att få Elsalie att kissa, plocka upp något eller hämta posten. Det är ju det positiva, att man kan använda det.

 

Det negativa är när två små barn ska tävla mot varandra. Det är ju alltid någon som blir hjärtskärande ledsen. Jag tycker dock att lösningen på springtävlingen i lördags blev en lyckad kompromiss. Visst, de kunde springtävla men var tvungna att hålla handen under tiden.

Perfekt! Två glada tjejer "vann"

Nu har jag haft bloggpaus i två dagar. Det har varit full rulle hela helgen och fortsätter nog så resten av veckan. Vi har nämligen öppnat bed and breakfast/hotell på södra karsegårdsvägen.

 

I helgen kom mina föräldrar och sov över, med sig hade de Elsalies kusin Emilia. På söndagen hade vi två omgångar gäster som bara tog in för ett par timmar. Hanna, Mårten och Helmer på dagen. Nyvunna vänner (kompisars kompisar) som vi försökte bonda med trots vissa yttre komplikationer. Michaels hals gjorde att han knappt kunde prata första timmen pga smärta, jag brände mig på en ugnsform och fick gå runt med en kylklamp krampaktigt i handen och Helmer hade ett "dagen-efter-humör" som utmanade hans föräldrar... Mycket trevligt var det trots allt!

 

På kvällen dök Michaels pappa och syster med familj upp. Vi hade familjemiddag och åt grillat ( för fjärde gången den här helgen....). Igår kom Michaels pappa till oss igen och ska bo i två nätter när han och Michael renoverar hans hus. Dessutom fick Elsalie en kompis ( sin extrakusin)sovande hos sig, Smilla.

 

Vi har nog dock lediga rum ons och tors natt om någon känner sig manad. Annars väntar storsällskap på midsommardygnet. Ingen kan vara lyckligare än Elsalie. Hon njuter av att ha mycket folk runt sig och skulle antagligen trivas bäst i ett kollektiv. Hon kommer tycka att det är så trist på söndag när hon får stå ut med endast två torftiga personer hemma...

Vilken lycka idag när kusin Emilia kom och hälsade på ihop med mormor och morfar.

 

De har lekt och lekt och lekt hela dagen. Vi var en sväng nere vid badstranden och två modiga tjejer kastade sig ut i vågorna. Eftersom det var blåsigt på land och kallt i vattnet trodde vi vuxna att det skulle stanna vid lite plask med fötterna. Men inte, plagg efter plagg rök och till slut var de nästan i med hela kroppen. Modigt!

 

Efteråt anslöt Michaels mamma Lotta och vi hann grilla innan regnet kom forsande. Nu sover två små änglar tätt, tätt ihop i Elsalies säng. Det kan vara det ljuvligaste jag har sett!

Här är skapelsen!

 

Jag hoppas att den ska funka. Vi har testat hållfastheten med Elsalie i (17-18kg) men nu måste jag testa hur det kommer att funka rent praktiskt att lägga ner en sovande bebis (läs: handgranat) här i utan att hen vaknar. Sedan hoppas jag på att man kan få in ett lagom sövande gung på den. Den hänger ju alltså en bit över sängkanten, om det inte syns på bilden. Är Gorm den åksjuka typen så får ju vaggan plats på golvet.

 

Vi vet att den måste bytas ut så fort bebisen börjat röra på sig eller vända sig, men då får vi hitta en annan lösning. Kanterna är ju inte superhöga, men tillräckligt de första månaderna. Den har ju som sagt hjul på sig och är lätt att haka av från takupphängningen, så det funkar väl ett tag att ta med sig den runt i huset också.

Jag vet att klimatet är hårt bland barn och att de måste lära sig att hantera en hel del. Man kan inte odla hårdare skinn på näsan om man inte får sin hud bortskavd någon gång. Men ändå. Mitt hjärta gick sönder i morse när Elsalie, efter att som vanligt den sista tiden vägrat ha på sig byxor, berättade orsaken.

 

- XXX på dagis säger att jag är ful på mina byxor! Jag är tydligen helt hudlös när det gäller henne och visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra för att stärka henne. Självklart sa jag att det inte är sant och att det inte var snällt sagt av XXX. Jag sa också att om XXX säger så igen så får Elsalie säga att hon blir ledsen av det (eftersom jag verkligen ANTAR att hon inte säger så för att göra Elsalie ledsen utan bara säger det som ett konstaterande för att hen själv inte gillar byxor...). Vad gör man? Stor liten tjej i sin klätterkoja

Vad mysigt det är när man har en fixarkväll tillsammans. När man tar tag i en massa saker och jobbar bredvid varandra. Det började med att Elsalie och Michael satte ihop en soffa till uterummet med plats för förvaring inuti. Där har vi nu gömt allt som ska till till återvinning; tidningar, glas och pantflaskor. Så skönt att få bort det från ena hörnet där det stått och skämts för sig tidigare.

 

Sedan satte vi igång med nästa projekt, att bygga en vagga till bebisen för att hänga i taket i sovrummet. Vi har länge funderat på hur vi skulle lösa sovplats åt Gorm den första tiden. Vi vill ju ha hen i sovrummet, men helst inte i sängen. Tyvärr saknar vi cirka 30 cm för att få in en spjälsäng eller liknande.

Michael hittade häromdagen en vit liten tvättkorg på hjul som vi bestämde oss för att modifiera. Så ikväll satte Michael fast en upphängningsanordning i den samt i taket, medan jag skar ut en madrass och sydde om ett madrasskydd för att få det att passa. Jag kapade dessutom ett spjälsängsskydd och sydde ihop för att få det att passa korgen. Så nu har vi nog bebissängen färdig. Det återstår bara att tvätta och bädda med sängkläder. Det bästa är att man kan plocka ner den och ta med sig runt i huset.

 

Bild får komma imorgon, mest för att jag inte ids ta mig från tv-soffan i nedervåningen, där jag skriver detta, till sovrummet på övervåningen....

 

Av bara farten sydde jag ett draperi till kojan under Elsalies säng och lagade ett litet hål i min gamla amningskudde. Ibland så händer det!

Nu när det börjar närma sig förlossningen så har jag börjat bunkra upp med lite olika produkter från jobbet. Blöjor så klart och våtservetter, men det allra bästa hittar jag ändå i TENAs produktsortiment.

 

Eftersom man blöder några liter eller så efter förlossningen (känns det som i alla fall) och vanliga bindor inte klarar av anstormningen de första dagarna så brukar man utrustas med en lite käck nättrosa från förlossningen/bb med tillhörande gigantisk binda/blöja. Inte särskilt kul eller smickrande. Man behöver dock lite kraftigare absorptionshjälp och då har jag ett perfekt tips (om jag får göra reklam för mitt jobb och dess produkter): leta i TENAs sortiment istället. De är utvecklade för att ta hand om betydligt större vätskemängder än små mensar, perfekt för de här dagarna.

 

De här kommer jag att strutta runt i den första tiden:

Nu återstår bara problemet hur jag ska få Michael att använda den manliga modellen:

 

För det finns ju inte en chans att han får gå på toaletten under förlossningen!

Igår var vi på föräldrautbildning på Kungsbacka sjukhus.

Eftersom jag är andragångsföderska så får vi inte en fullständig föräldrautbildning utan får hålla till godo med en snabbvariant på två timmar. Väldigt tråkigt för Michael tycker jag, det är ju hans första barn. Ska han automatiskt ha koll på allting eller är det min uppgift att utbilda honom?

Lite trist eftersom jag inte vill få en mästrande "jag vet bäst för jag har gjort det här förut"-roll. Dessutom känns det som om jag har glömt av det mesta just nu....Hur sjutton gjorde man med naveln nu igen? Från när skall de börja äta D-vitamin? Vad är lagom mängd kläder?

 

Den utbildning vi fick var i alla fall väldigt bra tycker jag. Det var bara fokus på förlossningen och mycket på pappans roll i den. Vi gjorde andningsövningar (med nyp i låret och hela grejen), pratade om förväntningar, masserade mm. Den här gången har jag gett mig sjutton på att i alla försöka andas. Elsalies förlossning gick ju bra, men jag insåg efteråt att jag gjorde alla generalfel man kan och därför kanske hade "onödigt" ont. Vid varje värk slutade jag andas, spände mig och fokuserade på smärtan, dvs jag tyckte ju väldigt synd om mig själv och ville också mycket riktigt dö några gånger. Jag låg dessutom bara i sängen och var endast uppe på benen en gång (då jag genast kaskadspydde och fick lägga mig igen) Den här gången ska jag FÖRSÖKA att komma ihåg att andas, FÖRSÖKA byta ställning och FÖRSÖKA vara mer närvarande. Jag säger inte att jag kommer att lyckas, men jag hoppas.

 

Jag blev i alla fall väldigt peppad inför förlossningen igår och vill nu att den ska sätta igång imorgon. Jag blir ju alltid sådan, när jag fått lära mig saker att jag vill praktisera det direkt. Inte vänta 10 sega veckor. En stor chock var den otroligt trevliga grupp vi hamnade i vid denna informationskväll. Jag som bara har dåliga erfarenheter av föräldragrupper innan. Med Elsalie hade jag en på MVC, innan födseln, där det var väldigt mycket udda figurer som ställde de mest relevanta frågorna tex " Hur snart efter förlossningen kan man sätta igång och skaffa nästa barn?" (ivrig 25-årig kille som ville ha minst 10 barn....hans flickvän såg redan trött ut). Mammagruppen efter födseln var istället en grupp väldigt fiiina mammor från fiiina områden som helst diskuterade vilken diet man borde sätta igång med och vilka märken som var hetast på barnkläder. Suck! Ingen ville diskutera spruckna bröstvårtor, stramande stygn i underlivet eller hur man bäst får bort bajsfläckar från heltäckningsmattor...

 

Här ligger han, den numera mandellöse. Lite trött och sliten. Det låter som att han har en bulle i halsen när han pratar och jag kan inte sluta fnissa åt det.

Men vad skönt det ska bli att slippa återkommande halsflussar och högljudda snarkningar. Bra att han tog tag i detta innan Gorm (ja, vi kallar tydligen bebisen det nu. Fråga inte...) kommer, då gränsen mellan ett normalt beteende och psykos lätt överskrids pga sömnbrist.

 

Han skall vila, inte anstränga sig och får inte lyfta saker. Vad tror ni att han planerar in imorgon innan föräldrautbildningen vi har på kvällen? Jo då ska han ta med Elsalie, sin systerdotter Smilla och sin pappa på en badtripp över dagen. Varför inte? Packa, fixa lunch, köra båt, bada och bolla med två småtjejer en hel dag. Jag kan ju avslöja att jag hade valt sängen, soffan eller solstolen ALLA gånger. Men så är jag inte så energisk heller (eller rent av lat och bekväm...)

Imorgon gäller det. Då ska Elsalie sätta hela förskolan i skräck och visa vem som bestämmer. Till sin hjälp har hon den här pjäsen.

 

Just nu sitter jag här och biter lite på naglarna för Michael rullas precis in på operationsbordet. Mandlarna skall bort. Så nu slipper han förhoppningsvis alla sina återkommande halsflusser och jag slipper förhoppningsvis det eviga, högljudda snarkandet. Win-win! Jag är dock inte så förtjust i tanken på narkosen och hur mycket blod det tydligen skall hostas upp efteråt...Jag fick dock just en läcker bild från sjuksängen där han poserar i Landstingets otroligt fashionabla outfit. Till detta skall han tydligen också sporta ett par blå Foppatofflor...Man kan ju knappast må dåligt i en sådan kreation väl?

 

Oj oj oj, vilken långhelg det har varit. Fullt pådrag hela tiden. Nu sitter jag på jobbet och pustar ut

 

I onsadgs kom ju Michael hem och som vanligt så har alla aktiviteter bunkrats upp till hans hemgång, så det gäller att hänga på. Alla ska träffas och allt skall göras.

 

På torsdagen åkte vi iväg på en tripp till Alingsås och en härlig 30-årsfest. Solen lyste och det var trädgårdshäng för hela slanten, väldigt trevligt! Jag fick slita Michael därifrån när jag tyckte att det räckte för den nyktra, gravida chauffören.

 

På fredagen hann vi med första lilla båttrippen innan Julia, Toni och Juni kom på besök. Vi grillade och hängde på altanen. En väldigt skön fredagkväll blev det och som vanligt önskar jag att vi bodde närmre varandra så att dessa träffar kunde bli av oftare.

 

Lördagen bjöd på lunch på Hamnkrogen i Gottskär i goda vänners lag. Jag valde smart platsen frånvänd solen och undgick därmed de omfattande brännskador som Michael pådrog sig, då luchen gled iväg mot eftermiddag. Ölen var tydligen lite väl god och jag klagade inte, så vi blev sittande en stund.

På kvällen blev det Håkan Hellström på Slottskogsvallen. Och vilken kväll sedan! Ganska magisk. Han kan det där med stämningar, Håkan. Själv blev jag otroligt stolt över att min kropp pallade av att stå i 3 timmar utan att gå sönder. Jag tror visst att mitt lilla hjälpbälte funkade. Vi visade oss dock vara två väldigt naiva konsertbesökare. vi trodde visst att 2010-talet kommit i kapp även musikarrangörer och skulle glatt köpa oss lite mat, när magen knorrade, med våra VISA-kort. Det gick visst inte och vi kände oss ganska snopna där vi 19-snåret med hungriga magar, 4 timmar till hemgång och 25 kr på fickan...Men vi tog oss samman och körde en klassisk drive-in-McDonk på hemvägen istället. Så nöjda med att bli äldre och hellre vilja åka hem till soffan efter en konsert med en matpåse i handen än fortsätta ut i nattens vimmel. Jag tror att vi är sjukt redo för de påföljande månaderna av hemmahäng och tidiga kvällar...

 

På söndagen blev det Grand Final med Michaels pappa på lunch och sedan 1-årskalas i Vänga för min brorson Viktor. Sammanfattningsvis en mycket härlig helg men nu längtar jag lite efter att ha vardag för att komma ikapp mig. På vägen har jag lyckats fånga upp någon fin liten basillusk som gjort mig dunderförkyld också. Så nu är det inte bara kisseri, och ryggsmärtor som väcker mig på nätterna. Nu kommer även hostan in som en dark horse..Ljuvligt!

Idag tog vi första lilla turen med båten. Det blev en tankning och en glass i Gottskär. Dvs en ganska blygsam liten premiär.

Jaha ja, då drar vi väl på 30-årsfest på självaste Sveriges dag!

 

Nu är han hemma igen och vi har gått den vanliga rundturen. Först trädgården och sedan i huset. Han vill ju se vad som hänt och vad som förändrats. Det känns dock lite märkligt jämt, för det känns som jag visar runt i mitt hus, inte vårt.

Det är dock helt ljuvligt att han är här igen och att vi har fyra veckor tillsammans nu. Jag saknar bara Elsalie för att göra familjen komplett.

Idag var det dags att krama Elsalie hejdå när hennes pappa kom och hämtade henne. Vi ses nästa vecka men det blir så otroligt tomt och tyst här direkt och jag blir så nere. Tur att Michael kommer hem imorgon i alla fall.

 

Hon hade varit på utflykt med förskolan i dag och när jag hämtade henne berättade hon väldigt entusiastiskt om den härliga dagen.

Bäst: några små troll (?), en häst som visade snoppen och två kossor som luktade varandra i rumpan. Önskar man inte att man varit där?

Sämst: för mycket i matsäcken. Det var så jobbigt att bära hem resterna...

 

Jag har i alla fall fått en lyxlunch på stan med Jossan idag med sushi och glass. Så mysigt att hinna ses!

 

Nu ligger jag här däckad i soffan och listar i huvudet allt jag borde göra men som det inte finns en chans i helvetet att jag skulle orka ta tag i just nu. Som sagt, Michael kommer imorgon och han har två händer som sitter fast på en normalbyggd kropp med fogar som hänger ihop.

Igår var jag på min fjärde bilbesiktning den här månaden. Tre med min lilla kärra och så gårdagens med Michaels vrålåk. Hans bil gick ju så klart igenom utan problem och jag kan inte annat än att undra om den egentligen besiktade sig själv. Den unga killen som gjorde jobbet höll nämligen nästan på att kissa i brallan när man fick gasa runt lite i den.

 

Han hade inga anmärkningar förutom att det var beklagligt med all pollen nu som lägger sig så tråkigt på den svarta lacken... Jag, som satt i beroendeställning, fick bara hålla med när han konstaterade att "det ju det bullriga ljudet som gör halva känslan med bilen". Jag nickade också så myndigt jag kunde när han konstaterade ett det satt "ett väldigt nytt och fräscht grenrör" under bilen...Inte samma entusiasm när min Volvo kollas av direkt.

 

Även jag gick igenom en besiktning igår. MVC-besök stod på agendan och jag passerade med bara en enda tvåa i protokollet. Värdena var bra (järnvärde på 135!) och bebishjärtat slog stabilt. Bebisen ligger som en glad mun runt naveln och sprattlar. Jag har enligt journal ökat 9 pannor, men sanningen är nog 10... Mitt enda smolk i bägaren är mina fogar. Så jag fick en remiss till sjukgymnastledd vattengympa. Nu ska jag bara kolla upp tider och om jag hinner gå några gånger innan de stänger för semestern. Tydligen borde jag också beställa ett bälte. Suck, det bara låter så otroligt varmt och otympligt...

Idag var det sommarfest på förskolan och vi fick avnjuta både skönsång och jordgubbstårta. Elsalie visade stolt upp sin robot som hon jobbat med de senaste veckorna. Är det förskolans examensarbete? Jag var i alla fall impad!

 

Nu har jag precis förberett morgondagens matsäck till utflykten Elsalie ska på. Är det någon som har ett sista-minuten-tips? Ska man köra med kylklamp (kan bli tungt i lilla Kånken) eller vad är bakteriesäker mat?

Här är en del av det nyshoppade, i alla fall lejonparten av det. Jag är ganska nöjd trots att jag glömde listan hemma. Jag tror att jag bara missade att köpa rumptermometer. Sedan köpte jag ju så klart en mängd saker utanför listan, men det får man ju räkna med...

 

Tyvärr är Gekås otroligt könsstereotypt när det kommer till barnkläder och bebissaker. Du kan hitta allt i ljusrosa eller ljusblått, men övriga färger verkar bannlysta. Jag som inte är särskilt förtjust i någon av dessa kulörer får nöja mig med att köpa vitt och svart för att piffa upp med lite grått. Till och med napparna fanns bara att välja till pojke eller flicka för 0-2 mån. Är det bara jag som inte vet könet på min bebis såhär INNAN förlossningen?

 

Efter den här dagen har mina fogar tackat för sig, så jag ligger redan i sängen för att blidka dem lite.

Idag tog jag Mustangen när jag skulle handla. Vädret var ju fint, så det kunde vara skönt med taket nere och den behövde tankas lite. Jag har ju haft lite svårt för den här uppmärksamhetssökande bilen men kände att som gravid kvinna kanske jag kommer undan penisförlängarkänslan...

 

Jag brände iväg, håret fladdrade i vinden, Håkan sjöng högt från min spotify-lista och jag kände mig faktiskt lite fräsig. Jag började på Plantagen där jag köpte mig en "kompostbyggsats" av fyra gallersidor. Supernöjd struttar jag iväg till bilen där jag inser att dessa inte alls går in i det minimala bagaget. Åh, vad fånig man känner sig när man ändå testar något som man ser tydligt med ögonmått att det inte kommer att gå. Som att paketet med metallpinnar på något magiskt sätt skulle krympa om jag bara trycker lite på det...

 

Redan här förlorar jag lite av min coolhet men det går i alla fall att ställa paketet i baksätet eftersom taket ändå är nere. Trots solglasögonen känner jag mig inte lika het längre när jag åker mot Coop med ett stort fladdrande kompostpinnepaket i baksätet, men med lite musik och medsjungning så kommer jag i stämning lagom till att jag sladdar in vid mataffären och gör en perfekt parkering.

 

Jag ska bara handla lite snabbt så jag försöker inte ta upp taket innan jag går in i affären även om det sticker upp ett paket i baksätet. Om det skulle komma en kompostsugen tjuv förbi skulle det vara en smal sak att bara norpa det, men jag bestämmer mig för att spela på min nya coola image. Who cares, tänker jag och släntrar in på Coop. När jag betalt och är på väg ut ser jag det....REGNET!

 

Det har kommit en ordentlig regnskur och stora, tunga droppar öser ner. Med mina känningar i fogarna kan jag inte rusa ut till bilen utan tvingas långsamt skrida genom regnet fram till bilen. Där har det nu samlats en 4-5 personer som nyfiket tittar på katastrofen. Vem är idioten med cab:en?? Jag inser att min värdighet är förlorad och får mödosamt hoppa in i bilen och försöka skynda mig på med taket samtidigt som jag måste hålla i kompostpinnepaketet och lite tetrisaktigt få det att forma sig efter bilens innandöme. Svettigt!

 

Varför slutar det alltid så här när jag får en liten stund av coolhetskänsla?

Titta vad jag lyckades med igår kväll! Jag nådde ända ner till tårna och det blev bra. Jag är urstolt och känner mig lite tjusigare nu. Jag behöver lite piff på mina fötter för att ta fokus från hur uppsvällda de blir efter en arbetsdag. I ballerinaskor ser de ut som en avlång muffins som pöser över kanten...

 

Idag blir det en lat dag. Jag har en av de där vila-ikapp-helgerna, som infinner sig då och då i mitt liv. En helg där jag inte har varken Elsalie eller Michael att ta hänsyn till. Jag inser ju dock att dessa helger kommer att försvinna i och med bebisens intåg och det skrämmer mig lite. Hur blir det med tvåbarns-chocken för mig? Mitt liv går ju ut på supertuffa perioder varvat med superlugna. Jag laddar inför mina ensamveckor med Elsalie och allt eftersom den perioden går så får jag ju mer och mer minus på sömn- och lugn-och-ro-kontot, tills hon åker till sin pappa och jag kan ta igen mig igen. Det funkar och jag har en rutin. Klart att mitt tålamod är sämre i slutet av andra veckan, men jag tycker att jag mer och mer klarar av att inte stressa upp mig eller köra slut på mig. Snart infinner sig en ny periodisering med 4 veckor ensam med en bebis i taget. Kommer jag då inse att jag vilar när Elsalie är hos mig (för att hon kan hjälpa till och dessutom roa bebisen) eller är det vila när jag bara har bebisen hos mig? Det blir spännande att se, inget självklart svar finns ju på detta.

 

Just nu ligger jag dock i horisontalläge för att läsa GP med en kaffe och lite choklad vid min sida. Dvs det är långtifrån synd om mig. Jag är verkligen grym på att vila om tillfälle ges!