sjömanshustrun.blogg.se

Alltid när man pratar om laster så brukar jag efter att jag erkänt mitt chokladmissbruk tillägga att det åtminstone inte drabbar någon annan, att det bara är jag som drabbas om jag blir fet. Då visste jag inte att en annan människas vikt kan drabba en hel familj så hårt.

 

Michael kommer inte hem idag. Det är ju en katastrof i sig. Jag har ju laddat, köpt godsaker från fiskbilen, champagnen ligger i kylen, barnen är taggade. Och så kommer han inte förrän imorgon. Förjävligt!

 

Jag har ju planerat och hushållit med min energi för att orka till max 18.00 idag. Nu blir det en hel kväll, natt och morgon till.

 

Men det värsta är nog ändå orsaken. Han kunde inte ta första helikoptern hem från båten eftersom hans avlösare vägde för mycket för att komma med den. När han väl kom iväg någon timme försenad så missade han flyget i Stavanger med minsta möjliga marginal. Han kommer till Oslo, sedan är det stopp. Allt är fullt, alla flyg, tåg och bussar...

 

Så, fetma kan vara ödestigert även om man inte ens känner personen! Nu deppar vi, köper godis, ska hyra film, tar fram infryst köttfärssås och ställer in skaldjuren i kylen igen. Finglasen känns ju också lite onödiga. Det blir lyxig lunch imorgon istället. Suck!

 

 

Efter att ha gråtit en halvtimme har i alla fall Elsalie hämtat sig och roar sin icke-bättre-vetande lillasyster.