Tjära är INTE samma sak som kära
0kommentarer
Jag är så mycket Kalle Anka att det är helt osannolikt. Inte ens på min egen födelsedag får jag vara utan oflyt.
I lördags tjärade jag och Michael lekstugans tak. Ett helt otroligt kladdigt jobb där man hur man än gör inte kan undgå att smutsa ner sig själv och hela sin omgivning. Och tjära kan man inte tvätta bort med tvål och vatten direkt.... Jag avskyr den sortens skitgöra där man inte vet om man kommer förstöra mer runt om sig än vad man åstadkommer.
Drygt två timmar tog det och efteråt ville jag helst krypa ur mitt eget skinn samt rulla ihop hela gräsmattan och kasta allting. Jag trodde aldrig att jag skulle bli ren igen, men med lacknafta ordnade det sig till slut. Jag kan dock starkt varna er för att tjära tak med nagelförlängning. Jag går numera runt med en röd-brun-smutskant på baksidan av de annars så tjusiga bröllopsnaglarna...blä!
Idag kom droppen! Elsalie fick med sig en lekkompis hem från skolan. De ville leka i lekstugan och försvann ut. Av en slump upptäckte jag deras första lekförslag; bygga något med den kvarglömda lådan spik de hittat (Michael för faaan!!!). Vi lade undan lådan och jag gick in.
Efter en stund kommer tjejerna in igen och ser då ut så här:
Droppar av tjock tjära som hängde på taket var visst alldeles för lockande. Ok att en testar, men hur tänker barn nummer två när hon ger sig på samma sak...?
Till saken hör att jag aldrig träffat kompisen innan, känner inte föräldrarna och har bara snabbt avhandlat lekdate på telefon. Så jag vet alltså inte hur noga de är med kläder mm.
Jag gormar åt dem att stå still, rör ingenting samtidigt som jag likt en psyksjuk mumlar "nej, nej, nej, nej". Så jag får hämta ett gammalt lakan, dränka det i lacknafta och börja skrubba tjejernas händer. Det svider, luktar starkt och händerna blir alldeles röda (med svartkantade naglar).
Mitt i allt kommer Penny, som genast vill vara med. Hon börjar skrika helt okontrollerat när hon blir bortmotad och inte får "tvätta händer".
Frys den här bilden: två tjejer med jackor över utklädningskläder halvtvättade händer från tjära, en tvååring i fullt utbrott som fysiskt får motas bort. Allt detta omringat av en stark lösningsmedelsstank. Då knackar det lite försiktigt på dörren....
Givetvis, då kommer kompisen mamma för att hämta. - Har allt gått bra? Frågar den otroligt tjusiga, prydligt sminkade rikemansmamman med sin välmålade mun. Jag kastar desperata blickar mot Penny som fått tag på en del av det nertjärade lakanet och viftade med framför mammans vita jacka. -Hm, inte enligt plan men det börjar ordna upp sig, får jag ur mig och rycker snabbt tillbaka lakanet.
Fy fan, hon kommer nog tänka sig för både en och två gånger innan hon skickar hit sitt barn igen...och jag kan förstå henne. Måtte Elsalies kompis bara inte berätta om spikarna och att hon tyckte att min mat var äcklig också.
Kommentera