Lovsång till min barndoms bäste vän

0kommentarer

Idag har jag varit och besökt min barndomsbästis, Emil. Så kul att äntligen ses! Vi stöter ihop cirka en gång om året (oftast på jul)och lovar då alltid att vi ska försöka ses snart. 
 
Vi växte upp i husen bredvid varandra i Vänga. Jag var ju den enda 80:an i byn och han en av få 81:or, så vilken tur att vi gillade varandra! Åh vad vi har lekt, lyssnat på musik och hängt som barn och jag har så mycket fina minnen.
 
Emil är något så fantastiskt som en dj:ande brandman. Han är lång, vältränad, snygg, rolig och snäll. Faktiskt så snäll att han i flera år i rad fick skolans pris för "bästa kompis". Ni hör ju, lite väl perfekt, men då kan jag glädja er med att han också är vegetarian och hundälskare. Även solen har sina fläckar...
 
Han och hans sambo, Karolina, ska på en massa roliga resor i vår; skidåkning i Japan, slappande i Venezuela, vandrande i Peru, hängande i Rom....jag blev så avundsjuk. Vill också ut och resa. Sagt och gjort, i slutet av januari åker den här lilla familjen på en liten tripp. Ok, inget Venezuela direkt, men vi hänger på Michael till Bergen, där han ska på kurs i några dagar. Det blir nog fint det med!

Kommentera

Publiceras ej