sjömanshustrun.blogg.se

 

 

Puh, vid 20.00 satte vi oss alla i tv-soffan (som är tömd på grejer igen) och njöt efter en hel dags slit med ommöbleringen. Vi gjorde det! Vi är långt ifrån klara men barnen har någonstans att sova i natt och vi har fått tillbaka tv-rummet. Det är bara bebisrummet som fortfarande är totalt i oordning, men så lär det förbli ett tag framöver.

 

Imorgon väntar IKEA-runda och garderobsrokad samt tavelfix och leksaksförvaring....om vi orkar.

 

Men vi ser potential i rummen!

 

Projekt "byta allas sovrum" som jag startade i ren boa-desperation förra helgen har nått sin kulmen idag. Det som tidigare var ett tv-rum, ett gästrum och två barnrum är nu ett totalt kaos. Michael är så trött på mig, men tålmodigt kämpar han på och sågar, lyfter och bär.

 

Så klart saknas skruvar till ena sängen, två rejäla märken har vi skrapat upp i golvet och Penny har "lekt skatt" med en viktig skruvdel till våningssängen. Så enligt henne måste vi ha en skattkarta för att hitta den...suck! Annars går det bra. Alla är lite kantiga och jag tror att vi behöver en ordentlig myskväll ikväll för att hitta lyckan.

 

Frågan är bara om barnen har någonstans att sova i natt? Ännu värre, om nu bebisen kommer idag när jag har lyft, lyft och använt kroppen lite över dess kapacitet, då blir det lite omysigt att återvända hem till detta:

 

Vår tv-soffa som vi ska försöka gräva fram till ikväll:

 

vet ni vad höjden av lycka är?

 

Idag hände något som fick stundande barnafödsel att blekna bort. Idag fick vi tillbaka vårt wi-fi hemma som Comhem kapade för 2,5 vecka sedan! Jag orkar inte beskriva alla turer och alla timmar Michael har suttit i telefonsupport, men det har varit helt otroligt komplicerat och jag hade behövt terapi om jag behövt ta tag i detta.

 

I 2,5 vecka har vi snålat med den bit för bit-köpta surfen från våra telefoner. Barnen har inte kunnat använda ipaden som vanligt efter skolan och jag har inte kunnat se på Netflix eller HBO utan varit helt utelämnad till gammeltv och dagens tablå. Inte så kul vecka 33 innan någon vettig serie kommit igång efter sommaren kan jag meddela.

 

Men nu! Jag vill bara slösurfa i timmar, skriva blogginlägg och okynnesladda ner appar! Hurra!!

 

 

Vecka 38 är här och jag börjar känna av både ryggen och blygdfogen nu. Nätterna är inte roliga. Jag måste vända mig ofta och det är ju ett helt projekt att komma runt utan magmuskler. Sedan är det kissandet...Hur kan man behöva kissa oftare på natten än på dagen?

 

Nu kommer i alla fall Michael snart hem och jag kan slappna av. Eftersom vi bara har 2 veckors marginal så har jag varit lite orolig ändå att det helt oväntat skulle sätta igång tidigare. Jag ska dock jobba två veckor till, har jag planerat.

 

Jag har så olika energi olika dagar, även under dagen svänger det mycket. Ibland är jag helt lamslagen, ibland energisk. Det gäller att passa på att göra saker medan jag orkar.

 

Idag har jag påbörjat packningen av bb-väskan, efter att Michael verkat lite stressad över att den inte ens planerats... 

Så nu finns det en avprickningslista och jag har tickat av en del saker.

 

Har blivit ohälsosamt prylfixerad och materialistisk den här graviditeten. Det är som att eftersom det är sista gången, att jag måste maxa.

 

Jag har köpt mer gravidkläder än sammantaget de andra två gångerna. Vi har till och mer köpt en sprillans ny vagn! Det trodde jag aldrig. Jag som alltid ärvt en 3-4 år gammal BRIO (olika vagnar, men lika begagnade) tidigare. Nu slog vi till och jag hämtade den i torsdags.

 

Oj, oj, oj vad det boas nu! Jag gick in i vecka 37 igår och behovet av att "göra iordning" är större än någonsin. Tyvärr blir det bara att man börjar lite här och där så hela huset blir ett kaos...

 

Uterummet börjar dock ta form ordentligt och Michael har hunnit mer på sin lilla fritid än vad jag vågat hoppas.

 

Vi har blivit med båt! Eller, vi hade ju en badbåt innan som vi sålde i juni för att Michael länge drömt om något större att kunna ta övernattningsturer i. Så häromveckan slog vi till på en Joda från -86.

 

Köpte en matta på IKEA, som jag var så sjukt nöjd med prismässigt.

Pga graviditetsmage och för svaga armar, har jag fått vänta en hel vecka på att rulla ut den eftersom jag inte haft något vuxet sällskap.

 

Så mattan har stått i sin platswrapping i vardagsrummet tills brorsan och hans familj kom hit idag. Glad i hågen bad jag om hjälp att rulla ut den handgjorda mattan av ull..

Jag borde dock ha anat oråd när jag såg att fluga tagit sig innanför plasten och dött. För vad gillar flugor mer än socker...jo, bajs!

 

När jag börjar plasta av mattan blir jag lite störd av att någon tycks ha släppt en smygare med ordentlig odör som efterfest. Tills jag inser att doften kommer från mattan! Den stinker avlopp och bajs. Aromen fyller hela övervåningen och vi flyr i skrattattacker mattan för att undkomma att få andnöd.

 

Så nu undrar jag; kan IKEA helt enkelt kommit över ett parti röv-ull till ett billigt pris??

 

Vi försökte leka mogna och fick till slut mattan på plats i alla fall.  Nu håller jag tummarna för att det har lagt sig tills imorgon.

 

I torsdag hade jag en ljuvlig kväll. Jag hade köpt biljetter till mig och Jossan för att se Säkert spela på Strömma farmlodge.

 

Vilken frihet när jag fräste iväg från jobbet för att möta upp min kompis på en pendelparkering för att sedan roadtrippa ner till vårt första stopp i Varberg. Middag vid hamnen i solen och en god alkoholfri öl satt fint. Men det bästa var så klart att hinna prata någorlunda ostört, i alla fall tills en väldigt påflugen dam med sällskap slog sig ner vid vårt bord. Trots att vi tydligt markerade att vi var där för att bara träffa varandra så skulle det frågas om än det ena än det andra...

 

Men efter avslutande kaffe åkte vi till Strömma, kollade i den fina butiken och väntade in Annika Norlin i den gamla ladan. När hon gick på scen och drog av de första stroferna så reste sig håret på armarna och under kvällen så brände både tårar bakom ögonlock och skratt letade sig ur strupen. Hon är min absolut största idol och ett geni.

 

Äntligen semester!!

Vilken känsla att få checka ut igår och gå rakt in i fem veckors ledighet. Så underbart! Jag firade med ett pass på gymmet, taco-kväll med barnen och disneyfilm. 

 

I säkert 7 år har jag pratat om att jag borde åka Anten-Gräfsnäs museijärnväg med barnen. Denna lilla mysiga utflykt alldeles nära mitt föräldrahem, men det har tydligen varit för nära för att bli av. Men nu så! Penny har sedan en tid pratat mycket om att hon vill åka tåg och vad passar bättre än ett tågens tåg, ett gammalt ånglokstång omgivet av stenkolsrök och som pustar och frustar samt tutar hejvilt under färden?

 

Så jag och brorsan tog med oss Penny, hans barn samt ett lånebarn och stack iväg. Jag hade dagen innan konstaterat att det dessutom var "riddarhelg" i Gräfsnäs, så jackpot. 

 

Vägen dit var spännande för Penny, men på vägen hem hade fascinationen gått över så klart. Vilket barn orkar 2x40 min utan att bli uttråkad av vacker utsikt?

 

 

Som traditionen bjuder är vi nu lite krassliga i familjen när pappan åker på jobb. Jag tar varit hängig hela midsommarhelgen och i måndags natt var det Pennys tur att ta över stafettpinnen. Otrolig tajming!

 

 

Så jag vobbar och pusslar lite för att få ihop det. Tur att jag har en pappa som är pensionär och som trots årets stressigast tid (höskörd på ingång) förbarmade sig några timmar på förmiddagen idag. 

 

Imorgon blir det dock värre och jag får ställa in barnmorskebesöket om inte Penny blir helt bra igen. Men, men man får ta det onda med det goda. Inställda möten betyder att man ostört får jobba med en del surdegar som gottat till sig under våren. Igår kan ha varit effektivaste arbetsdagen på flera månader. Skönt att få undan saker när jag snart skall gå hem!

 

Jag har också hunnit med 2x30 min i sällskap med bollen. Det är inte fy skam.

 

Oj vad tufft det blev att rivstarta ensammånaden med en långhelg. Det känns som om både barnen och jag knappt orkar hålla ihop innan den "riktiga" semestern.

 

Varje måltid upprepas på exakt samma sätt:

• jag lagar mat 
• barn frågar: - vad blir det till middag?
• jag berättar vad det blir
• barn svarar: - Det gillar inte jag! Samt lämnar köket besviket och argt
• jag meddelar att det är färdigt
• barnen skriker i mun på varandra: - jag sitter bredvid mamma!
• ett/båda barnen börjar gråta för att de blir missnöjda över bordsplaceringen
• jag langar upp mat under högljudda rop om att jag tydligen ska ta LITE!
• jag försöker äta medan barnen omväxlande berättar hur äcklig maten är, alternativ lämnar för att göra något roligare (LÄS: bajsa)
• måltiden av slutas med att något barn gråter för att jag berättar hur många tuggor till som måste  tas och mellan tårarna frågar de om de får efterrätt
• de får äntligen duka av och rusar på fjäderlätta ben till diskbänken som att de undgått dödsstraff

I år måste vädret slagit fördomsrekord på midsommar. En jättefin förmiddag så att man får upp hoppet, binder kransar och tänker att man nog inte behöver packa med sig regnjackan ändå. 

 

Dagens träningstips:

 

Ta fram en uppblåsbar pool, hitta en minimal, sorglig ursäkt till pump och sätt fart med en rejäl tabata omgång;

 

• Pumpa skiten ur dig i 20 s, vila 10s. X 8
• Inse att detta kommer att ta tid.
• Kör tabata omgång två
• Omgång 3
• osv tills pooljäveln är helt uppblåst

 

Oj vad lite jag visste vid mitt förra inlägg. Jag trodde det värsta varit men jag var bara i början. Några timmar senare började jag spy igen och uttorkningen tog fart. På tisdagen var jag nära att läggas in med dropp innan kroppen skärpte sig och började behålla lite vätska igen.

 

Nu fyra dagar senare mår jag riktigt bra igen. Så skönt! Man blir hög på livet av att bli frisk. 

 

Idag har jag haft en smått fantastisk dag. Jag och Penny vaknade i Vänga efter att ha firat mammas 62-årsdag. Solen sken och vi åkte hemåt efter en långsam frukost. Därefter stack Penny till sin "bästa gympastikkompis" Anna för några timmars lek. Detta gjorde att jag fick tid att ägna mig åt altanen en stund.

 

Jag har sedan vi flyttat in känt att vi aldrig riktigt tar tag i den och gör den mysig på riktigt. Vi bara kör korta insatser och short cuts. 

Men nu börjar jag få lite fason. Matgrupp har inhandlats, blominköp gjorda samt nya är planerade, en serveringsvagn skruvades ihop och jag har börjat bygga en blomsteravskiljardel mellan soffgrupp och matgrupp. 

 

Jag tog pick och pack och drog till mina föräldrar för att få lite hjälp att ta hand om barnen, som verkade oberörda av den magsjuka vi alla gått igenom. Själv var jag knappt levande.

 

Planen var att lämna dem för att åka hem och vila i ensamhet men allt efter tiden gick och jag bara blev sämre, insåg jag att jag inte orkade åka. Hur lockande ett tomt hus än var så visste jag inte om jag klarade av att köra hela vägen.

 

Så jag stannade. Barnen levde livet och jag återvände til dödens väntrum. Tillslut efter ett mycket obehagligt toalettbesök insåg jag att jag antagligen är uttorkad. Inte konstigt att jag mår som efter en veckas vilt festande. Så då började projekt "återfå urinen gul". Så jag har sippat vatten som en dåre hela dagen, även om min mage helt klart inte var med på planen. Nästa steg är att försöka äta något. Jag menar, jag mår ju illa om jag missar ett mellanmål en vanlig dag hur ska jag då må toppen på två skedar yoghurt utslaget på en hel dag?

 

Peppar, peppar efter vattensippande, en pizzaslice, 1 macka, en isglass och några kycklingnuggets (ja, jag inser hur näringsriktig den här samlingen är men det är vad jag kunde få i mig utan kväljningar, dvs en riktig bakismeny) så har jag tagit mig hem med barnen och mår liiite bättre i alla fall. Jag har börjat tro att jag en dag kommer sluta må illa och det känns som ett stort steg.

 

Deppiga inlägg. Bäst att avsluta positivt!

1:a maj kom med sol och se så bra min kropp absorberar strålarna när man somnar i en solstol, lyssnandes på S-townpodden och med tightsen uppdragna:

 

Jag har varit i Hades och vänt! Jag som sällan är sjuk vet nu hur en riktig magsjuka känns.

 

Lågvattenmärke: När Elsalie kräktes på natten och jag försökte hjälpa henne att torka upp men det hela slutar med att jag står på alla fyra och kräks i hennes hink och hon stryker mig över ryggen.

 

På plussidan: Barnen blir otroligt hjälpsamma när jag är svag. Elsalie har lagat mat, hämtat post, vattnat blommor och varit allmänt en ängel. Penny har hjälp till på sitt fyraåringssätt. Så gulliga!

Även att efter att ha fått mintchoklad upp genom näsan och därmed fått slut på den cravingen får väl ändå räknas som ett plus?

 

Nu har livet vänt och jag är på bättringsvägen även om jag inte repar mig lika snabbt som barnen. Antar att graviditeten gör mig lite mer nedsatt? Är förresten lite orolig hur det går för bubblan. En googling sa att det förmodligen inte är någon fara, men det gnager ändå lite i mig. 

 

Igår hämtade pappa Penny, som var lite väl pigg för att hänga med mig och Elsalie. Vi hängde hela dagen i sängen med hink och iPad. Myzzz

 

Idag vaknade Elsalie pigg som en lärka medan jag var lite segare. Vi städade huset och röjde upp alla sjukdomsspår. Sedan tog vi en paus i solen. Stortjejen var missnöjd med att jag inte hoppade i studsmattan:

 

- Jag önskar att jag hade en piggare mamma!

 

 

 

Så jag kämpar väl vidare här i femte gravidmånaden efter några dagars magsjuka. Barn är skoningslösa!

Vet ni vad som är värre än att ens barn är magsjukt? Att man själv blir magsjuk och ensam ska ta hand om två barn. Japp, i natt var det min tur att kräkas. SÅ. JÄVLA.JOBBIGT! När man är gravid är det ju inte så att man lite snabbt rushar till toaletten när man känner att det kommer. Man hämtar en hink och får istället bara rulla åt sidan i sängen och kräkas över sängkanten. It ain't pretty.....

 

Så idag har jag inte varit tuff. Även om kräkningarna upphörde efter natten, så har jag varit så svag, darrig och illamående. Jag tog mig samman och skjutsade tjejerna till skola och förskola, åkte sedan hem och stupade i säng. Vid halv 15 gick jag upp, handlade lite mat och hämtade dem igen. En sjuk ansträngning, särskilt som förskolepersonalen var ovanligt pratsamma tyvärr.

 

Väl hemma mutades barnen med yoghurt och iPad så att jag kunde sova en timme till. Att laga mat kändes som att bestiga ett berg men som tur är har jag avlat fram två underbara ungar som förstår när mamma är svag. De lagade helt enkelt maten åt mig! Tacos langades fram utan minsta knot. Elsalie stekte köttfärs och skar grönsaker och Penny hällde upp majs, chips och dukade. Vilka stjärnor!

 

 

Nu sitter jag nyduschad och lite bättre till mods i tv-soffan och hoppas på en bättre natt i natt samt helt tillfrisknande imorgon. Då väntar väntar nämligen en tuff dag även för en frisk, ogravid mamma. 8.30 är det handbollsavslutning med barn mot föräldrar-match, sedan avslutning på Pennys gymnastik, därefter kalas nr1 på bowlinghallen där det ska hämtas och lämnas, till sist har vi en timmes paus innan kalas nr2 i en gympasal i Kungsbacka innan vi får göra kväll. Wish me luck!

Tortellini äts som snacks här hemma, gärna okokt. 5 min efter att Penny kräkts igår ville hon ha kokta tortellini hill frukost... normalt?