noll trebarnschock
0kommentarer
Frans är nu 3,5 veckor, Michael har jobbat en vecka och jag har börjat vänja mig vid föräldraledigheten och trebarnslivet. Hittills går allt smidigare än väntat faktiskt och bara att skriva detta gör att jag känner hur jag jinxar allt och har lust att knacka i jävligt mycket trä.
Förlossningen gick "lätt" (allt är relativt), Frans är frisk och utan magbesvär, att pumpa bröstmjölk går fint (amning skiter jag i) och omställningen i familjen har gått hyfsat bra. Ingen trebarnschock. Penny är lite arg ibland och Elsalie känner sig lite tidsmässigt förfördelad men annars är det ganska harmoniskt här. Visst, ibland kör det ihop sig men hittills har det löst sig ändå.
Förvisso har jag haft bra hjälp av svärmor, som plockar ut de 10 första pappadagarna som Michael inte kan utnyttja. Så hon kommer några timmar per dag i två veckor och ger en avlastande hand. Mest blir det att roa och ge tid åt systrarna för att vi ska landa lite mjukare in i detta.
Så i mitt fall var det helt klart störst chock att bli mamma första gången och har sedan blivit lättare och lättare per barn.
Så här gulliga var tjejerna när jag kom hem idag efter att ha träffat mina kollegor en sväng på eftermiddagen:
Inser att jag har så mycket svårare att blogga när allt bara är bra. Det känns ointressant på något sätt. Men jag får Vl ta igen det när jag väl är ute ur den lyckliga bebisbubblan. Sömnbristen har nog ganska snart brutit ner mig.
Kommentera