sjömanshustrun.blogg.se

Igår kom han då äntligen hem, fullastad, som sig bör när man avviker en månad från vardagskaoset, av choklad, vin, blommor och present till barnen.

 

Som vi laddade. Elsalie bytte om ett par gånger och kompletterade outfiten med en ros i håret. Vi köpte räkor, byggde en gubbe av avokado, gurka och räkspröt, dukade fram finglas och spelade musik. Det är så härligt att febrigt vänta de där sista minutrarna, fylld av förväntan.

 

 

Och kvällen blev ljuvlig. Så otroligt romantisk film-mysig på alls sätt och vis. Den avslutades dessutom på det mest otroliga sätt när Michael uttalade de där orden, som bara en småbarnsförälder med sömnbrist kan förstå betyder "jag älskar dig för evigt".

Han sa: - Lägg dig du i gästrummet så att du får sova hela natten.

Jag viskade andäktigt tillbaka: - Menar du allvar?

När han nickade så rusade jag ut ur sovrummet, tog ett tigersprång ner för trappan och andades inte ut förrän jag landade emellan gästlakanen. Undheheherbart!!!

 

Ända tills Elsalie klockan tre ropade gråtande i trappan och undrade var hennes mamma gömt sig. Suck! ja, ja in med henne i gästsängen och somna igen (den är ju trots allt 160 cm). Halv fem väcks jag av ett brak då hon trillar ur sängen och tjuter i högan sky. Efter tröst somnar vi så småningom om och jag njuter av att känna mig ganska färdig vid 7-snåret. Galet, jag vet! Här har ni tydligen en som nöjer sig med det lilla. Det extremt lilla!