sjömanshustrun.blogg.se

Ok, på två månader har/hade jag fem kvällsaktivitetet och alla dessa går/har gått av stapeln denna veckan. Varför blir det alltid så?

 

Så för att uppdatera lite sedan sist så hade vi grillkväll i söndags med mitt nyfunna kompisgäng hemma hos oss. Solen sken....tidigare under dagen alltså, så vi fick grilla under markisen i regn istället. Fast det är ju mysigt på sitt sätt. Det var i alla fall väldigt kul att träffa alla bebisarnas pappor och hinna äta en hel måltid ihop.

 

I måndags var Elsalie på förskolan och Michael hade shoppinglunch med sin mormor, så jag och Penny kunde ta det lugnt.

 

På tisdagen fick vi äntligen skickat iväg en bildel på lagning och hämtat nya, högre ben till Elsalies säng. Så nu sover hon verkligen uppe i taket, till hennes stora glädje. Tyvärr måste vi nog kapa dem en del eftersom vi har lågt till tak i undervåningen och hennes sparkar i taket känns lite väl hårda. Så klart fick vi med oss fel stege hem så att komma upp i sängen är ju också ett äventyr. Hon kommer bli så ledsen när vi fixar detta och tråkar till den med en ordentlig stege som når ända ner till golvet. Stackars barn, utan fysiska utmaningar. Hon som ändå ska bli Gladiator när hon blir stor ( men kan tänka sig att börja som utmanare). Artistnamnet är ju redan klart; Diamanta. 

 

På kvällen åkte Sara, Maria, Emelie, Karin och jag in på en välförtjänt aw i Kungsbacka. Barnfritt och bubbel. Det slutade dock i en krossad telefon när jag kom hem. Jag "smög" in, snubblade av ovana i mina klackar och drämde telefonen i golvet. Smidigt!

 

Onsdagen innebar lunch med Hanna och lagning av telefonglaset. Vem kan leva utan telefon? Sedan tapas på Pinchos med mitt gamla Astragäng. Ni hör ju hur jag bara roar mig! Vädret var ju helt otroligt och natten kändes tropisk.

 

Torsdag innebär ju nu alltid träning och vi körde oss svettiga hos Sara. Sedan åkte jag in och brände allt vad jag hade på uv-kläder till barnen på Kungsmässan. Blir nu inte sommaren fin kommer jag att gråta blod eftersom jag valde bort ett par otroligt snajdiga klackar till förmån för självlysande rosa kroppsstrumpor i storlek 86 och 122.

 

På kvällen hade jag två saker på gång och fick välja bort bokcirkeln till förmån för min sjöman. Jag hade nämligen planerat att fira hans färska sjökaptenspapper, som anlände i april. Nu har han fått in all obligatorisk sjötid, stort! Och svärmor kunde passa Penny just denna dag, så vi planerade att jag skulle överraska Michael på morgonen. Ishink och skumpa hade inhandlats och jag tänkte lägga fram det under natten.

Men redan vid kvällstandborstningen sprack allt då det visade sig att han tydligen har ett liv också samt är kapabel till att hitta på saker. Så han hade bokat upp i princip hela dagen plus bestämt att vara barnvakt åt sina syskonbarn på kvällen. Så jag fick avslöja allt på ett icke-surprice-sätt. Så trist, men han blev glad och kunde styra om lite.

Så vi kom iväg på date och hade det ljuvligt! Hur härligt är det inte att kunna prata ostört, småpussas och hitta pirret i magen. Ja, vi är jättekära!

 

Men allt är inte rosenrött nu sitter jag här på vårdcentralen med Penny som är krasslig. Eftersom hon hostat/rosslat så länge och haft feber på kvällarna, så ville jag kolla hennes lungor. Nu skall snart en sänka tas. Hon som var så medtagen i natt ser nu dock ut som en rosenknopp och andas helt normalt..,,jag känner mig som en tönt.

 

Bilder till detta långa inlägg för att lätta upp? Nej då, självklart inte.